Fyndiga ord om ärvd jord
Publicerad 2014-08-28
Adelns jordägande blir skolteater av Teater Variant
TEATER Den svenska jordägande adeln kostar skattebetalarna massor. De får jordbruksbidrag, kommunala bidrag för att släppa in svampplockare på sina ägor (trots allemansrätten), för att inte tala om rot- och rut-avdrag för att hålla sina stolta herrgårdar i stånd. Det är skönt att höra sanningen om solidariteten med de rikaste - synd bara att på sin turné (nu i Kärrtorp) ska spela pjäsen Jordägarna mest för högstadieungdomar utan rösträtt.
Manus-regi-och-musikansvariga Jonas Nilsson och Johan Stavring vill kanske hinna med lite för mycket inom ramen av en dubbeltimme. Materialet mixar ihop Björn af Kleens adelsreportage från böckerna Jorden de ärvde och P.S. med stoff från Guillou och de senaste internatskoleskandalerna. Sedan ringlas härligheten ner i en flippad form med anor från 70-talets sångglada proggteater, fast med queerfeministisk topping à la 2014.
Den unga kvartetten (Sanne Ahlqvist Boltes, Ronja Svedmark, Agnes Hargne Wallander och nämnda Stavring) växlar stressat men glatt mellan burberryväst och bondlurkskeps. Det är enkelt tillyxat, men också fyndigt och med skolpjäsmod i de blekt ljussatta sång-och-dansnumren. Skrönan om adelsflickan Isabelle som snor åt sig fideikommissets (slå upp!) arvsrätt genom att byta kön är egentligen sorgligare än scenspråket vågar vara. I ena stunden vill hon förändra världen, i nästa är hon en åldrad kopia av pappa patron, indoktrinerad till egoism av grupptryck och drömspelsmaror om fattigliv. Ränderna kanske aldrig går ur.
