Nya fångar i Fritzls källare

Ett grisigt porträtt av en maskulin övermakt

helskärm

Malmögruppen Institutets nya uppsättning Conte d’amour, som hade premiär i Berlin i våras, utspelar sig i en källare som den där Josef Fritzl låste in och våldtog sin dotter i tjugofyra år. Två söner och en dotter väntar på sin far och morfar. När pappamorfarn kommer vankas McDonaldskäk och cola. Bebispojken – gulle-läskigt spelad av Anders Carlsson som också skrivit manus – vill ”leka thailändska”. Dottern ( Elmer Bäck) sjunger och äldre sonen ( Rasmus Slätis) filmar.

Spelet pågår bakom ett plastskynke, vi ser det på videoskärmar. Skådespelarna kan inte agera mot publiken, rummet är slutet.

Elfriede Jelinek och Valerie Solanas är där, i texten, och bidrar till ett rått poetiskt lyft som visar den där källaren inombords och i samhället. Barnen blir koloniserade afrikaner och – via en mycket otäck mobbningsscen – fångar i Abu Ghraib.

I samarbete med finska Nya rampen har Institutet funnit en form för sina tankar och viljan att bryta varje överenskommelse. Conte d’amour gestaltar genom process, gränsar till performance.

Det är ett grisigt porträtt av maskulin övermakt, i Irak såsom i familjen. Jakob Öhrman gör rena idrottsprestationen som ”Patriarken”.

Ändå finns här något skört och sorgset. Musikern Andreas Catjar och Elmer Bäck laddar sånger som Lionel Richies Hello och Chris Isaaks Wicked game med betydelse bortom romantik och ironi.

Uppsättningen spelas på tyska och engelska, i Malmö till 30 oktober.

Malin Krumeijer