Fest med publiken

I filmen Matrix får hjälten Neo möjligheten att välja mellan att äta ett rött piller eller ett blått. Tar han det blåa pillret kommer han att leva lyckligt ovetande i den falska verkligheten, tar han det röda kommer han att få veta den obehagliga sanningen.

Superpatriarken Helge i Vinterbergs, Rukovs och Hansens pjäs Festen (baserad på Vinterbergs film med samma namn) ställs inför ett liknande val när han på sin sextioårsdag själv får välja vilket tal hans äldste son Christian skall hålla: Helge väljer det gröna talet och festen får en chockartad vändning när sonen avslöjar att fadern under flera år har förgripit sig på honom såväl som på hans tvillingsyster som nyligen dessutom tagit livet av sig. Ett kanonupplägg. Tänk om Helge hade valt det gula talet. Hade det varit samma tal? Ett hyllningstal? Det får vi inte veta.

Avgående teaterchefen i Malmö, Anders Lerner, regidebuterar på egen scen med en pjäs som egentligen är en film och han gör det bra. Den, för Intiman, stora ensemblen är lyhörd och samspelt. Birte Heribertson som den treoknaprande dottern Helen vibrerar av undertryckta insikter. Mattias Linderoth är strålande i rollen som yngste sonen Michael – familjens svarta får som ser sin chans att vinna faderns kärlek när dygdemönstret Christian, som Magnus Schmitz gör till en både gripande och effektiv spelmotor, har gjort bort sig.

Kenneth Milldoff är mycket bra som den virile gubbjäveln Helge, klädd i vit smokingjacka med röd näsduk som en direkt hälsning till Don Corleone i Gudfadern – fast mer spjuveraktig och därmed ännu otäckare.

Ett uppdukat festbord utgör fond och publiken tilltalas och hänvisas till som festdeltagare, vilket blir lite förvirrande när vi ibland bara ska vara vanlig publik.

Teater

David Birde (kultur@aftonbladet.se)