Allt otäckt som händer utanför fönstret
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-01-15
Starkt när Josefin Iziamos tränger sig på med världens skam och smärta.
En blond kvinna sitter vid ett kafébord och pratar om Landskrona. Hon bor för sin del i en lugn del av stan: ”därute hör du ingenting som du inte vill höra” konstaterar hon med oron pysande under tillfredsställelsen. Underförstått är det ljudet av invandrarna och buset hon slipper.
Men världen är inte sådan. Om någonting blir tydligt i den unga skådespelaren Josefin Iziamos poetiska och såriga 45-minuters-uppsättning Det här är mitt krig, så är det just att det är omöjligt att bara höra det man vill. Andras verkligheter blandar sig i. Texten bygger på intervjuer som Iziamo har gjort, dels med kvinnan i Landskrona, dels med studenter på Västbanken i Palestina. Hon har skrivit manus, regisserat och spelar själv kvinnan.
De autentiska rösterna från Västbanken avlöser kvinnans, tränger sig på från en ljudanläggning. Samtidigt utför tre kvinnliga dansare en till synes plågsam koreografi på scenen. Det hade kunnat bli overkill, men formen fungerar och föreställningen är stark.
Kvinnan från Landskrona beskriver sin känsla inför tillvaron som samma desperata hjälplöshet hon erfor när hennes hund låg och dog inför hennes ögon. Hon går inte ut när det är mörkt längre utan trycker i sin avskilda förort – och det uppstår en rätt olustig parallell till när en palestinsk kvinna berättar om stridsvagnarna utanför sitt fönster. Så mycket smärta när världen knyts ihop. Så mycket att skämmas för.
Uppsättningen ges ett fåtal gånger på Malmö stadsteaters minsta scen Studion. Den vore värd en turné.
Malin Krutmeijer
