Svårbegripliga dramaövningar

Skulle du vilja se den här föreställningen? är en happening formulerad i massor av fler frågor. Till publiken. Det är moralfrågor, enkätfrågor och arbetsintervjuliknande frågor om lusten att engagera sig ideellt, om man alltid är en positiv person, om man anser att det behövs fler papperskorgar.

De ställs som operaarior, i form av dadapoesi, som dans, med olika skutt, samt smashas ibland vänligt pedagogiskt ut av en lekledare. Några kommer ur en intervju med en hemlös, några ur ett projekt på Fryshuset som delar av gruppen varit med i (enligt det finstilta i programmet). Alla är lika rasande ironiska, som om det redan finns en överenskommelse om hur bisarra och avslöjande de är.

Scenen är vacker som en spökhistoria. En mässingstung kandelaberkrona med stearinljus, seg roströd böljande lera och ett djävulskt vitt ljus förändrar rummet från djupt till platt, från elakt till melankoliskt utan ansträngning och tidsbekymmer. Hatten av för ljussättare Carina Persson.

Men kritikern står kvar med en massa egna frågor.

Till exempel: Om jag som sitter där med hela mitt väsen inriktat på att förstå och ta emot ändå knappt fattar någonting av vad dramaövningarna där framme vill förtälja, är det då jag som är dum?

Vad är det i dessa visserligen irriterande frågeställningar som är så omskakande att de genererar ensemblens ständiga fysiska sammanbrott? Var kommer darrningarna, smärtovrålen och den stora sarkasmen in?

Och: Om man får den fina idén att föra in fyra stenhårda, spritt nakna, klart äldre krokimodeller med varsin elgitarr, en ljuvlig tablå som utlovar Rockbandet vi alla väntat på i hundra år, varför har de ingen låt? Vad ska deras monotona, enda falska riff och skittuffa attityd betyda?

Jag tror att Frida Röhl vill säga något om omöjligheten att vara sant individuell, duga som den ofullkomliga person man är: svarslös inför den allmänna enkäten om mål, hobbies och politiskt engagemang i en samtid som motsägelsefullt nog inte yrar om något annat än individen och alla hennes val och kompetensskyldigheter. Den frågan är nog så intressant men blir här verkligen för pretentiöst antydd.

Jenny Teleman