Så ska den spelas

Claes Wahlin ser Pinters Av jord är du kommen

Harold Pinter på svenska blir lätt anfäktad av naturalismens teaterspöken. Senast på Göteborgs stadsteater, där Pinters Ashes to Ashes (Aska) uppfördes i vintras, kämpade man för att göra Devlin och Rebecca, pjäsens två personer, begripliga i någon sorts psykologisk bemärkelse.

Regissör Andreas Boonstra angriper texten från ett annat och mer intressant håll. På moment:teater i Gubbängen har man tidigare använt en rad olika teaterspråk, men mig veterligen aldrig någon konventionell naturalism. Rimligen har moment:teaters undersökande förhållandet till hur en text är konstruerad, och hur långt man kan gå utan att överge den, varit en god praktik inför denna Pinter-uppsättning.

Här hamnar Ashes to Ashes helt rätt när psykologi och realism är mer eller mindre ointressant redan från början, i stället kan texten och dess abrupta skiftningar spelas utan krav på traditionell logik.

Tempoväxlingar, ett omedelbart accepterande av varje nytt samtalsämne och en utstuderad kyla, rent av ömsesidig fientlighet de båda personerna emellan, etablerar raskt det rätta anslaget.

På en ljus, kvadratisk spelplatta med två blå-röda stolar i Rietvelds geometriska design skär de båda skådespelarna ut Pinters dialog med skarpa snitt. Martin Jonsson (Devlin) och Isabell Sollman (Rebecca), båda mycket säkra i sina roller, fungerar snarast som ett slags förmedlare av ett språkligt och

moraliskt komplex, med minnet och döden som egentliga huvudpersoner.

I bakgrunden projiceras emellanåt scenanvisningarna och tre musiker ackompanjerar spelet, något som kanske är en smula onödigt då både texten och dess framförande äger nog med musikalitet. Men det är en marginalanteckning till en uppsättning som med sin tonträff visar vikten av att närma sig detta slags dramatik helt och hållet på dess egna premisser.

Teater

ASHES TO ASHES –

AV JORD ÄR DU KOMMEN

av Harold Pinter

Claes Wahlin