Alltför förföriskt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-06-25
CLAES WAHLIN om Selma Lagerlöf på scen i Sunne
? Harmonier kan emellanåt fungera som maskerade dissonanser. Selma Lagerlöfs kortroman En herrgårdssägen tillhör hennes mer eleganta verk; balanserad i komposition och med hög stilistisk säkerhet berättas om hur Gunnar Hede förlorar förståndet i takt med herrgården, parallellt med att den unga Ingrid försmäktar efter att som flicka sett, men framför allt hört, den unge studenten Hede traktera fiolen.
n?n?Men handlar detta verkligen om kärleken och dess kraft? Vad som förenar Hede och Ingrid är att ingen ser dem som de verkligen är. Denna dissonans är vad som driver berättelsen och det är också där den dramatiska konflikten ligger. Att Ingrid begravs levande och Hede blir galen och känd under tillmälet Getabocken är endast krusningar på ytan.
Här närmar vi oss givetvis en queerläsning, hur det hos Ingrid och Hede finns något fundamentalt annorlunda som omgivningen inte kan acceptera. Men man behöver inte sexualisera berättelsen för att nå dess dramatiska djup, ner under ytan måste man dock.
Leif Stinnerbom är utmärkt när det gäller att göra teater av krusningarna. Den storartade Berättarladan i Sunne är en förförisk spelplats, ytorna och rymden behärskas med finess, spelrytmen är god och pregnansen oklanderlig. Men emellanåt verkar det som om berättelsen är en förevändning för folkmusik. Det blir dans i dur så ofta att musikens effekt förtunnas.
n?n?Skickligheten hos Västanå teater till trots förtjänar ju Lagerlöf att bli något mer än den eviga sagotanten. Tänk bara vilka spännande dramatiseringar som kunde göras om dissonanserna finge spela huvudrollen. Det skulle knappast möta motstånd hos ensemblen. Mirja Turestedts Ingrid blottar vid flera tillfällen en kraft som verkar smittad av det djupt liggande, liksom Henrik Norlén slår an tragiska strängar hos Getabocken eller Hanna Kulle kan vibrera i all stillhet som Fru Sorg.
Varken konsten eller kärleken är så harmonisk som det kan verka, det är dess missljud Selma Lagerlöf så vackert gav ord.
Teater
Claes Wahlin
