Skylla sig själv?

helskärm

Vad som främst imponerar i Lisa Linders dramatisering av ett domstolsprotokoll (verkligt eller inte), är de tre skådespelarnas omedelbarhet. Ingen behöver mer än några repliker för att manifestera inte bara en stark närvaro utan också respektive rollfigurs mest framträdande drag.

De två männen, Hampus ( Jan Ärfström) och Peter ( Ulf Pilov), må skilja sig i social kompetens, men är båda lika blinda för det motsatta könets känslor. Om Peter är den som anklagas för våldtäkt, kunde Hampus lika gärna dela straffet som en i anden medskyldig. Sanna ( Maria Kuhlberg) tar för sig, vilket inte betyder att hon har sig själv att skylla, vilket sägs i domslutet, ur vilket Jan Tiselius torrt läser i högtalare.

Historien känns bekant, och den nybildade gruppen Riktig Teater vill i källarlokalen på Södermalm ge kött åt tidningsrubrikerna och, förmodar jag, få publiken att tänka, förstå och (eventuellt) döma.

Förvisso hade det rent dramatiskt varit mer intressant om ett mer tveksamt fall förvandlats till teater, nu blir det hela ganska förutsägbart. Men kvicka repliker, gott skådespeleri och - faktiskt - en icke obetydlig charmfaktor gör den knappa timslånga föreställningen både se- och hörvärd.

Teater

Claes Wahlin (kultur@aftonbladet.se)