Dialog om att grubbla sig dubbel

På Stockholms stadsteater spelas just nu Björn Runges Uppdraget, en ambitiös pjäs som inget mindre vill än dramatisera Kants kategoriska imperativ. Också på Teater Galeasen vill Runge ogärna lämna filosofin. Night Order Book är titeln på en dialog som kretsar kring frihet och determinism, om vi väljer vår framtid eller om den väljer oss.

Liksom i Uppdraget befinner sig rollfigurerna i ett rum som tycks avskilt från resten av världen, tid och rum har tagit en paus, dragit sig tillbaka för att ge utrymme åt reflektioner av filosofisk och existentiell natur. Om moralen var ämnet för Uppdragets allvarsamma lek, är friheten ämnet för Night Order Books lekfulla allvar.

Rollfigurerna från Trilogins två första delar, Beatrice (manus Clara Diesens) och Gabriel (manus Martina Montelius) ekar svagt hos Runge.

Beatrice var död, Gabriel räddare än räddast, nu befinner sig båda i något slags maskinrum på en båt, Gabriel är osäker på vad som har hänt, Beatrice verkar veta, men finner det inte särskilt intressant.

Leif Andrée behåller flera av de manér Gabriel hade hos Montelius, hans rädsla för tidens gång och svårigheten att fatta beslut, drag som möjligen mildrats något efter den olycka han här vaknat upp efter, präglar honom likväl. Beatrice, Anna Wallander, glider runt med det slags överseende självsäkerhet endast de döda kan kosta på sig.

Johan Wahlströms regi är lyhörd för texten; inga scenerier som kan göra den redan rätt täta texten än svårare, en tydlighet i konturerna stöder snarast dialogen, liksom pauser och accenter av komiska repliker lättar upp. Spelet är utmärkt. Leif Andrée gör lika självklart kropp av texten som i Montelius text, Anna Wallander bär lätt Runges beslöjade text och kompletterar Andrées Gabriel med ett stilla småleende.

Från och med nästa vecka kan alla tre delarna ses samma kväll, möjligen faller en och annan bit då på plats.

Teater

Claes Wahlin (kultur@aftonbladet.se)