Leksugna män i toga och cigarr

Publicerad 2011-09-28

Finurligt bibelseminarium på renskalad scen

Jonas Nerbe och Oskar Thunberg och som Judas och Freud.

Till slut sitter tre Jesusar på scenkanten och bligar, så vem av dem var där när Judas svek? Den historiske? Inte så troligt, tveksamt om han varit på plats någonstans överhuvudtaget, men både den snälle förlåtande söndagsskolevarianten och den mer rigide surmagade Jesusen kan ha varit den förrådde. Ganska viktiga frågor det där för Judas och hans eftermäle. Helt relevanta också efter den rättegång om skuld och historieskrivning där det grekiska verbet paradidomi stått i vittnesbåset.

För betyder det ordet förräderi, ett brott värt att placeras i den nionde kretsen och bli tuggad på av djävulen hela dagen lång för? Eller ska det läsas i sin andra betydelse, att överlämna?

En leverans av sonen, en plikt som den kanske lite osjälvständige Judas tog på sig? Han älskade Jesus, Jesus älskade sin far, snackade jämt om att återvända till honom, så Judas fick väl lov att hjälpa upp honom dit då.

Orättvist i så fall att hans namn blivit liktydigt med extraäcklig avföring, att han blivit det värdelösaste som gått i ett par skor på tvåtusen år. För övrigt verkar Jesus rätt divig med alla sina kontakter uppåt, lätt för honom att manipulera en beundrare till vad som helst. Så Judasmonstret har vi målat fram för vår egen skull, det är budskapet, ivrigt framknådat med bara ibland lite långrandiga argument ur de ambitiösa bibelstudier som måste ha föregått pjäsen.
 

Det är ett finurligt bibelseminarium som hålls på den renskalade scenen där bara påskmiddagen står uppdukad på vitt linne. Thunbergs Freud är Judas advokat och analytiker och spelar med en liten svetslåga av ironi, medan en helt enkelt lycksaligt knäpp kyrkofader Papias är på besök i en biroll inne i Jonas Nerbe.

En musikal är det också, som landar precis mittemellan en stilla ahaupplevelse inför hur mycket skräddarsydd fördomsfullhet som kramats ur den där skriften och ren, rar underhållning från leksugna män i toga och cigarr. Sämre kan man ha det.

Men ljudet det skräller och är golvplacerat. Då blir det inte musikal, då blir det punk. Inget direkt lämpligt sound för långa meningar.

Jenny Teleman

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.