Discobalett efter glad konspirationsbastu
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-02
Män äger 99 procent av världens förmögenhet, kvinnor äger en procent.
En procent. Känd statistik som jag inte tänker på varje dag. Men om någon med
Lo Kauppis rastlöst uppmanande gestalt tar det igen, bara som en pigg upplysning, svirrar det till. En procent? Nämenvaf... det är ju i princip ingenting av allting.
Och med sådana fakta byggs ett högst fantasifullt avslöjande reportage upp, om hur den globala sexismen jobbar. Kauppi har nämligen i burka infiltrerat den hemliga organisation där ledare för alla länder har workshops, bastar och relaxar i blöja i ett enormt högkvarter i Österrike. Hur värnar man lukrativ business som trafficking och gratis kvinnlig fabriksarbetskraft? I gladaste samspråk om sådant grupparbetar Syd- och Nordkorea, Azerbajdzjan, Ryssland, USA, Sverige och Somalia där inne. Aldrig en väpnad konflikt i sikte över änkebränning, syrakastning, ste
ning, size zero eller omskärelse.
Kauppi sågar sönder Bibeln som rättesnöre för någonting, spelar upp autentiska telefonintervjuer med kvinnliga människorättsaktivister och lanserar som entusiastisk kickoff-konsult sin motstrategi. Se den enda procenten som möjlighet. Lipa inte, var inte rädd för lite amerikanska, stjäl organisationens affärsmodell, teamworka.
Det glatt barnsliga i handlingen förtar till sist inget av slutsatsen. Det barbariska kvinnovåld som förekommer över hela klotet upprätthålls genom konsensus och kan det ha något lite med 99 procent att göra?
Andra delen är Anna Vnuks som efter ett års hemma-
varande med bebis har en kropp som vill dansa. Tre dansare gestaltar den lyriska tortyr som enprocentskvinnorna i världen ofta ägnar sig åt på fritiden, nämligen förlossning. En förväntansfull discobalett med runda magar i partyklänningar slutar
i akut kejsarsnitt där härvor av röda sidenband rinner och rinner ur jättekroppen. Och så blev en ny medborgare till.
Det är romantiskt, denna helt oförblommerade jublande stolthet över vad en dam på tjocken faktiskt genomför. Och lite dramatisk
mallighet över kvinnokroppen, det var sanner-
ligen vad denna kusliga show kunde få sluta med.
Jenny Teleman
