Med Kafka till Oklahomateatern

helskärm

nnEn alldeles glimrande föreställning är Teater Viirus No return, som i kväll gästar Hallunda och sedan fortsätter ut på turné i Riksteaterns regi. Den litauiske regissören Cezarijus Grauzinis har tillsammans med en utsökt ensemble förvandlat ett par texter av Franz Kafka till charmerande scenkonst.

Det avslutande partiet av Kafkas roman Den försvunne, där protagonisten söker och erhåller arbete vid den stora teatern i Oklahoma, upptar första akten, medan den andra akten låter den korta skissen Ett brodermord (knappa två sidor) berättas som en av Oklahomateaterns mest lyckosamma föreställningar.

Rekvisitan består av resväskor, och scen och kostymer badar i ett rosaskimrat varietéljus. Under stor genans och efter den mest tveksamma scenäntring jag någonsin har skådat, jag tror det tar en kvart, återges den egenartade historien om den stora anställningsintervjun vid Oklahomateatern, teatern där alla behövs och alla får plats.

Mimik, pantomim och musik skapar en säregen, men mycket kafkaesque atmosfär; en mixtur av oskuld och arsenik, av den godtrogenhet och sinistra logik som präglar texterna.

Allt som händer uppfattas ju med största allvar och troskyldighet av de inblandade. Så även här på scenen, där de stora känslorna renodlas, från förskräckelse över glädje till stolthet.

I andra akten behandlas Ett brodermord ungefär som Raymond Queneaus Stilövningar, samma korta händelseförlopp berättas om och om igen, sätts ihop tills det faller sönder för att efterlämna ett vemod värdigt finalen i en film av

Fellini. Att lämna scenen verkar lika svårt som att äntra den.

Spelet är stort, underhållande och musikaliskt. Repliker, gester och blickar glider mellan skådespelarna och ut mot publiken som i ett vackert musikstycke. Teatern i Oklahoma är verkligen, både enligt Kafka och Teater Viirus, något alldeles speciellt.

Teater

Claes Wahlin