Förfallet i Hörby borde skaka om Kristersson

Skånska ungar kan inte tvätta händerna – ens efter nummer två

Ulf Kristersson med en kopp kaffe i Riksdagen.
Vem har betalat för den där, månntro?

I Hörby kommun är det slut på det roliga.

Anställda på Georgshillsskolan kan inte längre räkna med gratis kaffe på jobbet. Skånska Dagbladet rapporterar att lärarna tar med sig eget i termosar, en del har resignerat övergått till pulverkaffe. Än så länge dras kokt vatten inte av på lönen.

I kommunen är det Sverigedemokraterna och Moderaterna som styr. Dessa trevnadens banemän har levererat sparkrav. Och det kommer att behöva sparas in på mer än bara Löfbergs om budgeten ska hållas.

Till exempel har samma skolan också beslutat att sluta fylla på tvålen på toaletterna.

Det heter att ligisterna till elever slår sönder tvålautomaterna. Hörby kommun har inte råd att investera i kickspark-säkra tvålautomater. Följaktligen, ingen tvål för ungarna i Georgshillsskolan.

”Inte ens efter nummer två” som Skånska Dagbladets reporter förskräckt konstaterar. Lärarna larmar om kräksjuka och smittspridning efter tvålbeslutet.

Suddgummin kan eleverna också glömma. Det sedan tidigare uppbyggda lagret sinar raskt, och kommunen tänker inte göra något åt saken. I fortsättningen får barnen helt enkelt tänka sig för innan de sätter pennan till pappret.

Hörby utmärker sig i valet av neddragningar. Men problemet i sig är inte skånskt. Nästan alla Sveriges kommuner går med underskott. På flera platser har offentligt anställda fått övergå till att ha med sig eget kaffe till jobbet.

Just kaffet är för många symboliskt – de anställda i kommunal sektor har sällan höga löner och ofta tuffa yrken. Kaffe på jobbet är faktiskt en fråga om att känna sig uppskattad. Det kan bli skillnaden mellan att orka stanna kvar eller att söka sig vidare till andra sektorer.

Men kaffet är förstås inte det mest allvarliga man drar ned på.

Kostnadskrisen drabbar välfärden hårt, både på kommunal och regional nivå. Regeringens ovilja att agera har resulterat i omöjliga besparingskrav och neddragningar. Sjukvården kämpar med otillräckliga resurser och extrema överbeläggningar. Anställda i äldrevården får slita och stressa för att räcka till.

Det ser onekligen mörkt ut. Men allt är inte så förskräckligt som det låter. Lärarna på Georgshillsskolan kommer faktiskt få kaffe vid väl valda tillfällen. Ibland på fredagar, och kanske på arbetsplatsträffar med chefer och skyddsombud. Man får glädjas åt det lilla.

Och kanske är det nu det vänder. Regeringen har redan gjort det tydligt att de inte hyser något särskilt engagemang i välfärdsfrågorna. Men kanske kan bilden av ett skånskt barn som inte ens kan tvätta händerna efter ett besök på skithuset bli det som får ministrarna att vakna.

Om inte en sådan sak tar sig igenom nyhetsbruset, från verkligheten upp till regeringskansliet, lär inget göra det.