Kurderna kan vinna sin frihet
Sedan den turkiska republikens grundande har kurdernas rättigheter aldrig erkänts
I går, mitt under det kurdiska nyårsfirandet, utlyste PKK:s fängslade ledare Abdullah Öcalan som väntat vapenvila i konflikten med Turkiet. PKK:s soldater ska successivt lämna turkiskt territorium.
”I närvaro av miljontals vittnen, säger jag dig, låt en ny process inledas: nej till vapen, ja till politik”, säger han i ett meddelande som lästes upp i den inofficiella kurdiska huvudstaden Diyarbakir i sydöstra Turkiet.
Det är glädjande nyheter och ett styrkebesked från de förhandlingar som sedan några månader pågått mellan den turkiska staten och PKK.
Ett genombrott
Förhandlingarna är långt ifrån i mål, men gårdagens besked är ett genombrott. Både Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan och Abdullah Öcalan har investerat stor politisk prestige i att förhandlingarna ska lyckas.
Det kurderna kräver är erkännande och mer självbestämmande, de vill ha rätt till sitt språk och sin kultur. Och de vill ha ett slut på trakasserier från polis och åklagare. De kräver ändringar i Turkiets konstitution och i flera andra lagar.
Erdogan å sin sida vill gå till historien som den som skapade fred. Han vill även utöka presidentmakten och själv bli president i framtiden. För att lyckas behöver han stöd av det prokurdiska partiet BDP i parlamentet.
Läget är därför förhållandevis gynnsamt just nu. I ett historiskt perspektiv har det nog aldrig varit bättre.
Sedan den turkiska republikens grundande 1923 har kurdernas rättigheter hittills aldrig erkänts. Enligt den officiella ideologin existerade de inte ens som folk. 1978 bildades PKK, en marxistisk rörelse som kämpade för ett fritt Kurdistan. 1984 tog de till vapen och sedan dess har över 40 000 människor dött i konflikten.
Lång väg kvar
PKK är terroriststämplat och har regelrätta gerillaförband som opererar från baser utanför Turkiet. Det är dessa förband som nu ska dras tillbaka.
Abdullah Öcalan levde länge i exil men greps 1999 och dömdes till döden. Straffet omvandlades sedan till livstids fängelse och han hålls fängslad på ön Imrali utanför Turkiets kust. Trots isoleringen verkar han ha lyckats behålla sin ställning som ledare och samlande symbol för PKK.
Det är långt kvar innan kurderna får sin frihet och Turkiet kan leva i fred. Men det finns anledning att vara lite mer optimist.