Jag skäms inte över att ha jobbat på ABF
Inga gängkriminella på kursen i korvtillverkning
Jag har förstått att min yrkeshistoria har skapat lite uppmärksamhet på nätet. Någon ivrig högeraktivist ”avslöjar” att jag under en tid arbetat åt studieförbundet ABF.
OK, jag erkänner utan förbehåll. Några år undervisade jag till och med på en folkhögskola.
Under ett år var jag chef för ABF-avdelningen i västra Dalarna. Långa bilresor längst gränsen till Värmland och Norge. Möten med föreningsledare i Idre, träffar med PRO i Malung och kurser i korvtillverkning i Söderbärke. Förhandlingar med arbetsförmedlare, kommunala tjänstemän och vår utmärkta bokhandlare i Ludvika.
Arbetet handlade om budgetuppföljning, styrelserapporter och konferenser. Men också om engagerade cirkelledare, kulturarrangemang och stöd till medlemsföreningar. Tonåringar som ville spela musik och nya svenskar som behövde hjälp med språket. Demokratiarbete i praktiken.
Däremot kan jag inte minnas gängkriminella, skyddsvästar eller klaner. Jobbet var odramatiskt på det viset.
För mig representerar studiecirklar och folkhögskolekurser det bästa i den svenska folkrörelsedemokratin. En strävan att inte bara fatta beslut tillsammans, utan att också växa som människor och individer.
Jag vet att det är ett ideal som har varit förankrad långt in i den anständiga och kultiverade borgerligheten. När jag skrivit om Brunnsviks folkhögskola och min tid som lärare där har det ofta kommit uppskattande kommentarer från liberala och konservativa kollegor.
Därför känns det så konstigt att folkbildningens organisationer plötsligt hamnat i den offentliga debattens strykklass. Eller att erfarenhet från ett studieförbund eller som folkhögskolelärare kan beskrivas som en belastning.
Bakgrunden är förstås cirkusen kring socialdemokraterna i Botkyrka som jag skrivit några texter om. Försiktigt har jag sagt att alla anklagelser måste redas ut. Och att det borde krävas starka skäl för att avsätta en ledande politiker som väljarna just tagit ställning till. Men också att det behövs mer än lösa påståenden innan vi börjar tala om infiltration och hot mot demokratin.
Tydligen räcker det för att mina band till folkbildningen ska bli ett ”avslöjande”. Påståendet att ABF i Botkyrka blivit ett verktyg för de kriminella gängen har upprepats så många gånger för att tas för en sanning.
Jag kan inte låta bli att undra om det är ett skifte vi ser. Utbildningsminister Mats Persson pratar om studieförbunden som om de vore en självklar bas för kriminalitet och i Tidöavtalet talas det om skärpt statlig kontroll och effektivitet.
Får jag gissa är det Sverigedemokraterna som fört pennan.
Vi har kommit ganska långt ifrån oberoende folkrörelser och ett fritt och frivilligt lärande som demokratiskt ideal.
Jag tänker i alla fall fortsätta att kalla mig folkbildare. Med stolthet.