Dags att Svantesson kräver frysta matpriser

Skulle jag ha köpt en banan till det skrikande barnet?

Hundratusentals föräldrar i vårt land behöver är inte primärt välgörenhet för att ha råd med matinköpen.

En Lidl-butik, Stockholm, en vardag i mars. Ett övertrött barn skriker i sin barnvagn. En mamma räcker över en klämmis till barnet som tystnar på sekunden. Men skrikandet börjar igen. Klämmisen är tom.

Jag vet inget om denna mamma, vet inget om deras ekonomi eller om barnet har tandvärk eller är dötrött efter en dag på förskolan. Men tanken slår mig: Barnet är hungrigt.

Det går som en elstöt genom magen på mig.

Jag står vid äggen, letar efter ett bra erbjudande som vi är många som gör numera. Bakom oss mamman med det skrikande barnet. Hon rör sig trött och med vana rörelser för hon vagnen och barnet genom butiken. Ut mot kassorna, hon går utan att handla.

Jag skämdes efteråt att jag inte gjort något. Men vad? Skulle jag ha pulat ner en hundralapp i hennes vagn? Frågat om jag kunde köpt en banan åt barnet?

Men det den mamman och hundratusentals föräldrar i vårt land behöver är inte primärt välgörenhet, de behöver fördelningspolitik.

Kanske också att handlarna tar sitt prisansvar.

Svenska matpriser ökar snabbast i Norden, dubbelt så snabbt som i de andra länderna. Vilka enormt annorlunda villkor leder oss dit?

Eller kan våra snabbväxande mångmiljonärer ICA-handlarna helt enkelt har höjt priserna lite mer? Representanterna för matbranschen säger att så inte är fallet. Men vinsterna i handeln har ökat till rekordnivåer.

Något är fel.

En intressant anledning till att nu både konsumenterna pressas och eventuellt också de enskilda ägarna till matbutikerna, som Daniel Lind antyder i en debattartikel, är att de tre stora drakarna ICA-gruppen, Coop och Axfood (som äger Willys och Hemköp) har ett stort utbud av egna produkter där de även är producent av varorna och kan ta vinst i flera led.

Konkurrensen är för liten, priserna satta i oligopol. Nu ska Konkurrensverket gräva i det, det är en ynkedom att det inte redan är gjort.

Men frågan bör vara om det enda som inte rör sig i denna kris ska vara vinsterna? Borde inte även de breda vinstmarginalerna i daglig- och partihandeln ner om konsumenter, löntagare och småfolk ska kuvas i det stålbad som inletts?

Ska vinsterna för ICA gå orörda genom stormen? Är det rimligt?

I Frankrike har mittenregeringen fått de stora matjättarna att frysa priserna för en rad livsmedel. Det minskar inflationen.

Det är att ta ansvar.

När kallar Elisabeth Svantesson upp ICA, Coop och Axfood till förhandlingar?

Jag kommer hem, lyssnar på radio. Sveriges Radio redogör för risken att Europas folk tröttnar på att stödja Ukraina ökar när kostnaderna vältras ner till vanligt folk med små marginaler.

Kanske är det bästa försvaret vi kan ha i Sverige, för att inte ge vika för Putins krig helt enkelt mätta barn? Det första skyddsvärnet för Kiev går vid Lidl.

Följ ämnen i artikeln