SD-väljarna är inte förbittrade förlorare
En gång om året kommer den, SOM-institutets väldiga forskarantologi över svenska folkets attityder och åsikter.
I somras kom så den 63:e samlingen, ”Fragment” kallad. 50 forskare från en rad olika discipliner har bidragit och här kan man bland annat läsa vilken grupp svenska folket anser är särskilt utsatta för rasism, hur vi ser på EU, socialförsäkringar, e-böcker och kärnkraft.
Ett kapitel fångar särskilt mitt intresse, ”Hur extrema är Sverigedemokraterna?” av docent Anders Sannerstedt.
Det handlar om hur SD-sympatisören ser ut.
Han är, enligt SOM-institutet, en man i övre medelåldern. Han bor på landsbygd eller en större tätort. Han är lågutbildad, inte medlem
i facket och beskriver sig som varande arbetare eller småföretagare.
SD-sympatisören är inte intresserad av politik, är inte nöjd med hur demokratin fungerar och har mycket litet förtroende för våra folkvalda politiker.
Det där känner många till och i debatten har det också använts för att förklara varför SD lockar så många väljare. Det är helt enkelt några av samhällets förlorare som gör att partiet växer. Hos vissa debattörer kan det ibland låta som om en röst på högerextremism och rasism inte är så farligt om väljaren har låg inkomst och saknar högskolepoäng.
Men stämmer det att det är i socioekonomiskt utanförskapet SD finner sina väljare? Nej, inte enligt SOM-undersökningen.
De flesta SD-sympatisörer har arbete eller är ålderspensionärer. De är inte mer oroade än andra över att förlora sitt jobb. SD-sympatisören har en ekonomi som är jämförbar med övriga befolkningen och de allra flesta anser att de klarar sig bra på sin inkomst. Nära nio av tio, 88 procent, av SD:s anhängare är mycket eller ganska nöjda med det liv de lever. Ungefär likadant svarar alla andra.
Nej, det är i andra frågor SD-sympatisörerna står ut.
De skiljer sig från folket som helhet när de säger sig betrakta invandring som hot mot svenska värden och när de inte ställer upp på att även invandrare ska ha religionsfrihet.
Jämför man SD-sympatisörenas åsikter och attityder med övriga befolkningen – andra arbetare, andra landsbygdsbor, andra män och så vidare – hittar man lätt annat som sticker ut. SD-sympatisörerna är mest negativa till EU och bistånd. De är för dödsstraff och visar inget större engagemang för miljöfrågorna.
Kanske är det dags att vi inser det, att de flesta av SD:s väljare inte är vilsna förbittrade människor som lite hejsanhoppsan hamnat hos SD.
De har hamnat här för att SD är det parti som tycker som de, i vissa definierade och särskiljande frågor.
Och i ett offentligt samtal där SD:s problembeskrivning ständigt bekräftas och ges plats – och där diskussioner om arbetslöshet, vårdkris och barnfattigdom tystnar – kommer det också gynna SD.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.