Varför mörkar alla SD-krisen?
Sedan Ulf Kristersson valdes till partiledare för Moderaterna har Sverigedemokraterna fallit som en sten i opinionen.
Det leder till viss eftertanke.
Under Anna Kinberg Batras (M) sista månader som partiledare var SD Sveriges näst största parti. I vissa mätningar har de legat en bit över 20 procent.
Men i Sifos senaste mätning fick Jimmie Åkesson bara 14,7 procent, ett fall med tre procentenheter sedan september. Så här låga siffror har inte partiet haft sedan innan flyktingkrisen 2015.
Fejk
Varför blev det så här?
Två förklaringar sticker ut. Det första är att migrationspolitiken inte längre dominerar debatten. När andra frågor, som jobb, skola och sjukvård diskuteras har Jimmie Åkesson inget att säga.
Det andra är att SD:s framgångar egentligen var fejk hela tiden.
Opinionssiffrorna var bara en bieffekt av det stora borgerliga partiets genomklappning. När Moderaterna nu fått en fungerande partiledning är balansen återställd.
Samtidigt visar detta att Sverigedemokraterna och Moderaterna är kommunicerande kärl. Jimmie Åkessons parti är höger och har en i huvudsak borgerlig väljarkår.
Web-TV utanför krismöten
Om man tittar på sammanvägningar av alla större opinionsmätningar har Jimmie Åkesson på några månader tappat var fjärde väljare. Om något annat parti rasat på samma sätt skulle historien ha dominerat alla medier.
Partiledningen hade jagats med frågor och tidningarna skulle ha sänt webb-tv direkt utanför olika krismöten. Folk hade krävt avgångar. Men SD:s historiska tapp behandlas mer som en gäspning.
Det är som med SD:s alla skandaler, de bara rinner av.
Kanske Jimmie Åkesson kan svara på varför, han är ju något av en auktoritet på området "media mörkar"?