Fyra nyanser av brunsvart
Enligt TT började Sverigedemokraternas valvaka i söndags med jubel. Det var när siffrorna för högerextrema Front National kom in från Frankrike.
Partiets grundare, Jean-Marie Le Pen, föreslog i veckan att befolkningsökningen i världen kan lösas med hjälp av det dödliga ebola-viruset.
– Herr Ebola kan lösa det på tre månader, sa Le Pen.
I söndags fick Front National 24,95 procent av rösterna och blev största parti i det franska valet. Det ger dem 24 Europaparlamentariker, fler än hela Sverige.
Jean-Marie Le Pens dotter Marine Le Pen, som i dag leder Front National, besökte i höstas Jimmie Åkesson i riksdagen för att diskutera bildandet av en ny EU-grupp för extremhögern.
Vill samarbeta med UKIP
Men läget är ännu oklart.
I går meddelade Jimmie Åkesson i Aktuellt att SD nu lutar åt ett samarbete med Dansk Folkeparti och brittiska UKIP. Om de partierna vill samarbeta med SD är däremot mer osäkert. Historiskt har Front National fungerat som föregångare och förebild för många andra högerextrema partier, däribland Sverigedemokraterna. Därför är det intressant att titta på partiets strategi.
Siktat in sig på arbetarväljare
Marine Le Pen har tonat ner högerretoriken hennes far använde och uttryckligen siktat in sig på att öka andelen arbetarväljare. I de franska lokalvalen nyligen fungerade strategin mycket väl. I EU-valet har hon kombinerat strategin med en starkt EU-fientlig retorik.
Även Sverigedemokraterna har försökt gå i samma riktning exempelvis genom valet av kandidater i EU-valet.
Men den högerextrema vågen stannar inte där. Även rena nazistpartier har gått framåt. I Grekland fick Gyllene gryning strax under tio procent och i Ungern fick Jobbik knappt femton. I båda fallen handlar det om partier som både verkar parlamentariskt och genom paramilitära strukturer för att uppnå sina mål.
Priset är högt
Europas mest framgångsrika högerextrema parti finns dock betydligt närmare än så. Dansk Folkeparti blev största parti med osannolika 26,6 procent. Partiet har till skillnad från övriga partier dessutom fått igenom stora delar av sin politik.
Europas högerextremister är inte en rörelse, inte en ideologi, utan flera. Beroende på partiernas nationella särdrag växlar hatet mellan judar, muslimer, romer och homosexuella.
Jobbik, Front National, Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti rör sig längs en politisk skala från svart till brunt. Men rörelseriktningen är densamma, och de ingår alla i samma nationalistiska familj.
Priset för Europas ekonomiska kris börjar bli väldigt högt.