15 år som klubbarrangör

Nu i januari är det hyfsat exakt 15 år sen Damon Zurawski fastnade i klubbträsket, som han själv uttrycker det det.

- Jag hade aldrig tänkt, aldrig velat och vill fortfarande inte driva klubbar. Men jag är tydligen bra på det.

Du låter lite bitter?

- Man kan säga att jag blivit luttrad. Jag tycker att det är lite töntigt med dj:er, töntigt att de behandlas som rockstjärnor. De trycker ju bara på play. Äh, jag vet inte, jag dj:ar minst 2-3 gånger i veckan och har gjort det så länge. Det blir som vilket jobb som helst. Det är lättförtjänta pengar. Men ärligt talat gör jag det mest för att jag inte kommer på något bättre.

Hur börjar då en ofrivillig klubbkarriär? Året var 1993 och Damon hade aldrig haft en tanke på att starta klubb. På Liljeholmens tunnelbaneperrong sprang han en kväll på en bekant som var inne på att starta svartklubb. Han övertalade Damon att vara med.

- I slutändan blev det ingen svartklubb utan faktiskt en laglig medlemsklubb – Misericordia. Medlemsfiffel är lagligt.

Klubben huserade på Grottan varje lördag under ett antal år. Därefter startade Damon långlivade klubbar som Eclipse, Rocks, Rabbit Fighter och Klubb Kalashnikov.

- Jag och Gustav Bendt hade en New Romance-klubb också, men den vill han kanske inte kännas vid. The Art of Parties kallade vi den. Jag drog till Boston och försökte starta upp den där, men det gick dåligt så vi körde bara några gånger.

Vilken klubb har du gillat bäst?

- Alla klubbar är roligast i början. Rabbit Fighter var skitkul. Vi startade 2001, tror jag, då fanns inga rockliveställen. Det var innan Debaser.

- Jag startade Rabbit Fighter med Skinny som spelar i Deathstars. Vi bodde ihop och var ute sju kvällar i veckan. Av dessa hade vi klubb tre. Vi tjänade skitmycket cash och var konstant fulla. Det var roligt, ett tag.

Hur lyckas man bli kvar i klubbsvängen i ett och ett halv decennium trots att man inte riktigt vill?

- Man lever ett annorlunda liv i klubbvärlden. Man tappar kontakten med vanligt folk som jobbar vanliga kontorstider. Sen säger någon ”gör det här så får du en massa pengar” och då säger man ”visst” för man måste ju betala hyran. Sen är det ju alltid kul med nya grejer. Det är när man jobbat på samma ställe i flera år, varje lördag, som man tröttnar.

- Fast Klubb Kalashnikov är fortfarande helt magiskt ibland. Det är så kul med rysk musik. Det är ett sånt fantastiskt partyös. För två veckor sen var det en sån magisk kväll. Folk crowdsurfade, det var kosacksdans och vodkadrickande. Jag hade trott att det skulle bli en dålig kväll, men det blev det inte. Det enda jag lärt mig under de här femton åren är att man inte vet någonting i förväg.

Vad gör du när du inte jobbar?

- Jag försöker undvika krogen när jag inte jobbar, fast det händer ju inte så ofta... När jag är ledig låser jag in mig i studion. Jag vill inte träffa folk. Man blir rätt lätt trött på folk när man ska vara social hela tiden. Jag kan känna mig som en värd när jag har klubb, att jag måste ta han om alla, då kan det vara skönt att bara vara helt ensam ibland.

På dagen då?

- Nu håller jag på och gör en affisch. Annars har jag en studio och ett band. Vi håller på och spelar in en singel nu. I går spelade vi i elva timmar. The Other Flesh heter vi, eller Fläsket som vi själva brukar säga. Och annars går det åt en massa tid till att promota klubbar, facebook:a, myspace:a och affischera. Det är inga problem att sysselsätta sig.

Som dj har Damon under namnet Dr Zurawski gästat Mosebacke, O-Baren, Vampire Lounge, Debaser, Bröderna Olsson, Södra Teatern, Kägelbanan, Spy Bar, Berns, Café Opera samt diverse klubbar och barer i Berlin, Amsterdam, London och Boston...

- Ibland känns det som ens jobb att vara full.

Hur länge till kommer du att hålla på?

- Jag hoppas på några månader till, men det blir säkert 15 år. Hur ser det ut för dig? Blir du kvar? I så fall kan vi höras till 30 årsjubileet!

Sofia Lundgren

Allt om Stockholm

2009-01-14

Klubbveteran