Upproret kan snabbt bli en etnisk konflikt
Publicerad 2012-02-23
Det startade som en del av den arabiska våren – ett folkligt uppror mot diktator Bashar al-Assad.
Regimen försökte slå ner upproret med våld.
Nu befinner sig delar av landet i vad som alltmer liknar ett inbördeskrig.
I början demonstrerade folk på gatorna i städer som Daraa och Homs. Regimen beordrade armén att skjuta mot sitt eget folk. Soldater som vägrade blev avrättade.
Det ledde till att fler och fler soldater hoppade av från armén. De bildade Fria syriska armén.
I dag består upproret av två delar. Dels fortsätter vanliga civila att demonstrera på gatorna med risk för sina egna liv, dels attackerar Fria syriska armén arméförläggningar och säkerhetstjänstens högkvarter.
Staden Homs har blivit centrum för det väpnade motståndet. Delar av staden behärskas av oppositionen och står sedan en tid under daglig artilleribeskjutning från den reguljära armén.
Eftersom de få utländska journalister som släpps in bara får se vad regimen vill att de ska se är det svårt att få grepp om vad som egentligen händer. Enligt mänskliga rättighetsorganisationer har hittills minst 6 000 människor dött. Men siffran är osäker.
Många har förutspått att Bashar al-Assad snart ska tvingas avgå. Men än så länge visar han inga tecken på att ge upp.
Konflikten handlar inte längre bara om frihet och demokrati. Det har smugit sig in ett etniskt element. Assad-klanen tillhör minoriteten alawiterna, en sekt som lutar mot shiaislam. Majoriteten av syrierna är sunnimuslimer.
Syriens bästa vän Iran är också shia muslimskt medan de flesta andra arab länder är sunnimuslimska. Nu sätter de ett hårt tryck på Assad att avgå.