Experten: Så skyddar du ditt barn på nätet
Publicerad 2014-11-20
Vad gör man om man är orolig för att ens barn behandlas illa på nätet?
Ett vanligt problem bland vuxna är att de ger upp för lätt, menar Anna Norlén, psykolog och psykoterapeut vid Ericastiftelsen.
– Det är lätt att lägga locket på när oron kommer.
Förklara varför det är farligt. Vi är ganska bra på att berätta för barn vad de inte får göra på nätet. Att de inte ska berätta var de bor, inte skicka bilder eller träffa någon de lär känna på nätet. Men vi behöver tillägga att det finns folk på nätet som luras. Som ger sig ut för att vara barn/unga men inte är det. Och att de gör det i sexuella syften.
Börja tidigt. Vi tror ofta att de som utsätts för detta är runt 14, 15 eller 16 år. Men i vissa fall är de så unga som sju eller åtta. Det bästa är att börja prata om internet och vad som gäller runt gränser, kroppslig närhet och så småningom sex så tidigt som möjligt.
Snoka inte. Unga har också rätt till ett privatliv. Om man är väldigt orolig kan man fråga om man får titta i barnets telefon eller dator. Berätta att det är för att du är så orolig och inte blir lugn. Det är nästan alltid bättre att göra det öppet och tillsammans med barnet.
Fråga flera gånger. Ett vanligt problem bland vuxna är att de ger upp för lätt. Ställ frågan. Får du inget svar, kom tillbaka lite senare och fråga igen. Då kanske barnet hunnit förbereda sig och vill berätta.
Bli inte för rädd. Det är lätt att lägga locket på när oron kommer. Många vuxna tycker att det är pinsamt och svårt att ta upp frågor om sex med sina barn. Ta det stegvis. Visa att du vill försöka prata lite kort trots att det är ovant.
Spela inte polis. Man kan inte tvinga ett barn/en ungdom att berätta. Det måste grunda sig i en tillit. Man kan göra mycket innan man blir polis med kontroll och förbud.
Skuldbelägg inte barnet. Det är aldrig barns/ungas fel att de utsätts för övergrepp. Det är naturligt att vara nyfiken på sex och barn har rätt att få utforska det på nätet. Tänk på att barn är oerfarna. Förklara vad som blivit fel och vem som gjort fel (förövaren).