Het debatt om nationalism delar Liberalerna: ”Vår motpol”
Publicerad 2023-08-14
Framträdande liberaler vill lansera en ny integrationspolitisk riktning som ska möta nationalismens frammarsch. Metoden? En egen nationalism.
Men projektet stöter på internt motstånd och kritiseras för att spela Sverigedemokraterna i händerna.
– Det kommer bara göra väljarna förvirrade, säger L-toppen Jan Jönsson.
I ett fikarum på 4H-gården i Akalla serveras kaffe och kaka. Integrations- och arbetsmarknadsminister Johan Pehrson tar för sig och sätter sig ner vid det rejäla furubordet.
Runt bordet sitter ett tiotal ungdomsledare inom den lokala idrottsföreningen Kista Sports Club.
Johan Pehrson är här för att se hur integration fungerar i praktiken. Unga ledare är förebilder i ett område som plågas av organiserad brottslighet, öppen droghandel och våld.
– Språket är avgörande. Och att man klarar sin utbildning. Sedan brukar det lösa sig, säger Liberalernas partiledare till gruppen.
Han försöker peppa de unga. Oklart varför, flera i gruppen har framtiden klar för sig. En ska bli läkare, en annan vill bli advokat. En tredje ska börja gymnasiet om några veckor för att bli elektriker.
Bra, tycker Johan Pehrson.
– Förutom språket och utbildning så är det viktigt med aktiviteter, slår han fast innan han tar en klunk kaffe.
Samtidigt som Johan Pehrson bedriver Tidöavtalets integrationspolitik, pågår en het intern debatt om nationalism i partiet han leder.
”Ett nationellt projekt som är SD:s motsats”
”Det som i grunden står på spel är vilken typ av nation Sverige kommer att vara i framtiden. I det perspektivet kan en mångfaldsbejakande liberal nationalism bli ett verkningsfullt redskap i kampen mot etnonationalismens potentiella hot mot det fria och öppna samhällets fundament”.
Så skrev Mauricio Rojas, riksdagsledamot för Liberalerna, i en debattartikel i Svenska Dagbladet i februari.
Artikeln är en i raden av debattinlägg som Rojas skrivit i ämnet under det gångna året och är en del i ett försök att forma ett liberalt svar på Sverigedemokraternas vision om ett kulturellt homogent Sverige.
Det politiska projektet har han gett namnet ”liberal nationalism”.
– Vi liberaler kan och bör utveckla ett nationellt projekt som är SD:s
motsats. Därför är det viktigt att ge sig in i debatten om det nationella, som SD har varit väldigt ensamma om, skriver Mauricio Rojas i ett mejl till Aftonbladet.
Han är en rutinerad politiker med flera sejourer i riksdagen bakom sig. Dessutom har han varit vd för den borgerliga tankesmedjan Timbro, Folkpartiets talesperson i integrationsfrågor och – kortvarig kulturminister i Chile.
Mauricio Rojas vill inte ställa upp på en intervju per telefon. Han säger att samtalet kan tolkas fel och ber om att få alla frågor per mejl.
Med sitt nya projekt vill han bygga en gemenskap kring den svenska nationen, med avstamp i demokratiska, liberala värden. Anpassning ska ske, samtidigt som man ska kunna behålla en mångfald av olika kulturer.
– Våra friheter finns och skyddas inom ramen för en gemenskap som huvudsakligen är nationellt definierad. Om den gemenskapen försvagas, då försvagas också skyddet för våra friheter och i stället får vi en värld av frihetsförnekande gäng, stammar och klaner.
Anpassning och mångfald
I Tidöavtalet, som till stor del styr regeringens arbete, saknas skrivningar om en integrationspolitik som ska värna den mångfald som Mauricio Rojas talar om. Avtalet slår i stället fast att integrationspolitiken ska reformeras för att ”tydligare inkludera social, kulturell, ekonomisk, språklig samt demokratisk integration och anpassning”.
Sakpolitiskt handlar det bland annat om krav på kunskaper i svenska språket, samhällsorientering för nyanlända och införandet av en kulturkanon. En utredning ska också tillsättas för att se över modersmålsundervisningen.
Den integrationspolitiska debatten har länge dominerats av Sverigedemokraterna. SD strävar efter assimilering, en person som kommer till Sverige ska helt och fullt uppgå i det svenska samhället och den svenska kulturen – anpassa sig.
”Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur”, står det i SD:s senaste principprogram.
Den gemenskap som liberal nationalism sägs stå för vill föra samman personer i Sverige genom gemensamma referenser i språk och kultur. Det rimmar väl med den så kallade ”Sverigekursen” som Tidöpartierna vill införa.
Vad kursen ska innehålla är ännu oklart, men tanken är att det ska bli en kurs i samhällskunskap för nyanlända som går längre än dagens introduktion.
– Funktionell anpassning är en mycket bra beskrivning på integrationens mål och mening i ett pluralistiskt liberalt samhälle. Det handlar om att socialt kunna fungera, inte om att utradera det egna kulturella arvet. Men för att socialt kunna fungera i Sverige behövs det kunskaper om dess historia, kultur och språk, skriver Mauricio Rojas.
Möter starkt motstånd
Delar av partiet har ställt sig bakom idén om liberal nationalism i interna debatter, men även utåt på debattsidor.
Men det finns de som motsätter sig den nya linjen.
En av dem är Jan Jönsson, oppositionsborgarråd för Liberalerna i Stockholm, ordförande för L i Stockholm och ledamot i partiets partistyrelse.
Han är en av de mest högljudda interna kritikerna av Liberalernas samarbete med Sverigedemokraterna och ifrågasätter projektet med liberal nationalism.
– Nationalismen handlar om att framhäva det egna folkets överlägsenhet gentemot andra folk och det är därför nationalismen, överallt där den har stuckit upp sitt fula tryne, har lett till krig och konflikter och de största världskrigen vi haft i mänsklighetens historia.
Jan Jönsson säger att han skriver under på kravet om egen försörjning. Han ser också ett stort behov av att personer som befinner sig i Sverige ska kunna det svenska språket. Men han anser inte att de kraven i första hand förknippas med begreppet ”nationalism”.
– Nationalismen enligt min definition handlar om att säga att något är överlägset något annat. Det har bara lett till konflikter och elände och jag är hundraprocentigt övertygad om att det kommer inte vara Liberalernas definition av den nationalistiska gemenskapen i Sverige som blir gällande.
Är det särskilt viktigt för Liberalerna att inte sälla sig till ett begrepp som Sverigedemokraterna använder i och med ert gemensamma samarbete i Tidöavtalet?
– Ja, det skulle jag säga att det är. Det kommer bara göra att väljarna blir förvirrade om vad Liberalerna är för ett parti. Jag tror att de allra flesta associerar Liberalerna med den socialliberala delen av den politiska kartan. Vi har sagt att vi gick in i det här regeringssamarbetet som någon form av socialliberal garant. Sedan kan man fråga sig hur det har gått, men det är ändå det som har varit vår ingång.
– Jag och stora delar av partiet har alltid sett nationalismen i dess renodlade bemärkelse som vår motpol.
”Konceptet Sverige”
Robert Hannah, vice ordförande i riksdagens kulturutskott för Liberalerna, är inne på samma linje som partikollegan Mauricio Rojas.
Han var hjärnan bakom Liberalernas stora integrationsprogram ”Förortslyftet”. Det lanserades av förra partiledaren Nyamko Sabuni och hade det uttalade målet att Sverige inte ska ha några utsatta områden år 2030.
Där formulerades de beståndsdelar som nu delvis återlanseras som liberal nationalism.
– Nationalismen finns i Sverige, oavsett om man vill det eller inte. Man har en nationalstat, man har ett språk, det finns normer. Vi tror på en inkluderande nationalstat. Här ska alla prata svenska och vi har vissa saker vi inte kan kompromissa om.
– Vi är inte överens med SD om berättelsen om Sverige, men vi ser samma problem. Det här är ett svar på uppfattningen om att man bara kan vara etnisk svensk för att vara svensk.
Enligt Robert Hannah innebär liberal nationalism i huvudsak tre beståndsdelar: Kravet på att man kan det svenska språket, att man har en egen försörjning och att man respekterar svensk lag. Uppfyller man de kriterierna så är man välkommen att vara en del av gemenskapen i Sverige.
– Man är inte svensk om man bott här i 40 års tid, inte kan språket och inte har försörjning. Kan man inte svenska, förstår man inte samhället, lever man mentalt i Saudiarabien – då är det svårt att säga att man kan vara svensk, säger Robert Hannah.
– Vi måste jobba med kunskaperna i svenska språket och kulturella referenser. Känner man sig inte som en del av konceptet Sverige så hamnar man utanför.
Partiledaren: ”Begreppet begränsar”
På 4H-gården i Akalla är samtalet mellan Johan Pehrson och de unga ledarna i idrottsklubben nästan över. Mest är det integrations- och arbetsmarknadsministern som har mässat för gruppen.
Men så höjer en ung tjej med svart hijab rösten.
– Det är viktigt att lära människor om arbetsmarknaden. Hur den fungerar och så, säger hon.
Johan Pehrson nickar. Innan mötet är slut säger han lite skämtsamt:
– Jag ska se till så att vi börjar alla lektioner i skolan med information om arbetsmarknaden.
Konkret integrationspolitik. En bit ifrån den principiella debatt som pågår i hans parti. Själv är han ambivalent inför partikollegornas projekt.
– Det som liberal nationalism för fram, vikten av en gemensam historia, att vi är tydliga med ett samhällskontrakt och vad som gäller här, det tycker jag är jättebra. Men begreppet begränsar det internationella samarbetet som är så viktig för Liberalerna. Begreppet nationalism har också en mörk historia. Det finns en negativ klang i det som jag tycker man ska vara försiktig med.
– Jag har jättestor respekt för de människor som talar om liberal nationalism. För mig är det dock viktigare vad innehållet är, hur samhällskontraktet ska se ut utöver krav på att man ska bilda sig, sköta sig och bry sig.
Liberalerna ska inte kalla sig nationalister?
– Nej. Vi älskar Sverige. Vi älskar nationen Sverige som bygger på öppenhet, tolerans, respekt för mänskliga rättigheter men där också mångfalden är central.
