Rättegången mot Schürrer fortsatte
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-15
Erik Wiman följde dagens rättegång i hovrätten minut för minut
VÄSTERÅS I dag avslutas förhören i hovrätten med tyska Christine Schürrer, misstänkt för dubbelmordet i Arboga.
Själv fortsätter tyskan att neka och ta varje försök att försöka rentvå sig själv.
Du följer rättegången på aftonbladet.se.
16:39
Hovrätten kallar ytterligare ett vittne. Den här gången på begäran av både åklagarsidan och den tilltalade.
Vittnet är polismannen Stefan Forsberg och har varit med vid merparten av förhören med Emma Jangetsig. Det var också han som berättade för henne att hennes barn var mördade och att det fanns en kvinna häktad för brottet.
– Av anständighetsskäl kände vi att vi var tvungna att berätta för henne innan hon kom ut från det skyddade boendet.
Advokat Ekblad inleder förhöret.
Kommer du ihåg när den tyska kvinnan första gången kom på tal?
– Det var under ett av förhören på det skyddade boendet. Vi höll ett vanligt förhör med henne som vi hade gjort varannan dag. Mitt under förhöret sa hon att hon ville att vi skulle kolla en sak.
Nämnde hon något om hon hade pratat med sin sambo om den här kvinnan?
– Nej det vet jag inte, men jag minns att jag undrade varför det här hade kommit upp. Vi har alltid ställt frågan om hon har fått information av något slag. Det var viktigt för oss att veta det. Då har hon alltid sagt att hon inte har fått det.
Rent allmänt har du någon uppfattning om Emma Jangestig. Var det lätt att ta till sig det hon säger?
– Sedan förhören startade har hennes berättelse utvecklats undan för undan. Från att inte ha kommit ihåg nästan någonting till att minnas allt mer.
I ett samanhang ska polismannen ha sagt att han har svårt att värdera Emma Jangestigs uppgifter.
Ekblad: Du är en erfaren polis eller hur?
– Ja om du säger det så.
Äklagare Frieda Gummesson tar över frågorna av vittnet. Stefan Forsberg får berätta om hur han reagerade när tyskan först kom på tal i förhören.
– Vi ville att hon skulle tömma så mycket information som möjligt och försöka att inte själva påverka hennes berättelse.
Han berättar vidare att polisen mål har varit att bara ställa öppna frågor utan att styra Emma i någon riktning.
Hur många förövare har du uppfattat att Emma har pratat om under de här förhören?
– Det är den här kvinnan som hon vill att vi ska kolla. Annars kan jag inte påminna mig om att hon har nämnt någon.
Stefan Forsberg säger att han och hans kollegor påtalade hela tiden för Emma Jangestigs anhöriga att inte ge henne någon information.
– Exempelvis när vi åt så gick vi alltid och kollade att det inte var något folk där och vi kontrollerade så att det inte låg några tidningar framme.
Ekblad ställer frågor igen.
När fick du reda på att Emma Jangestigs sambo förde egna noteringar under tiden på det skyddade boendet?
– Det visste jag inte förrän nu.
Ekblad: Oj.
Advokaten är överraskad eftersom det tidigare i rättegången har framstått som om sambon hade på uppgift av polisen att föra anteckningar om Emmas utveckling efter att hon vaknade upp.
Förhöret med Forsberg avslutas.
16:10
Förhandlingarna med Christine Schürrer avbryts för dagen.
Hovrätten kallar istället ett vittne på begäran av den åtalade.
Vittnet har känt Emmas sambo sedan högstadietiden.
Advokat Ekblad inleder frågorna.
Du har väl träffat Christine Schürrer, inte sant?
– En gång bara.
Har han berättat något om henne?
– Väldigt lite, bara att de träffades i Grekland och sedan berättade han när det tog slut.
Har du sagt att det var hon som inte ville ha något fastare förhållande utan något mera lössläppt?
– Det är mina ord ja.
Har du sett bilder på henne?
– Ja, jag har varit inne på sidan Flashback. Jag har regelbundet varit inne på sidan efter att morden inträffade. Där har jag sett samma bild som har figurerat i Aftonbladet bland annat.
För vittnet ska Emmas sambo ha berättat om Christine Schürrers tidigare pojkvänner.
– Det rörde sig om hot och misshandel utifrån vad jag uppfattade.
Åklagaren Frieda Gummeson tar över frågorna av vittet. Hon frågar hur ofta de pratade om Christine Schürrer.
– Som jag vet är det bara en gång.
15:44
Varför ringde du honom?
– Jag ville prata med honom. Det har med min familj att göra.
Har det något att göra med ditt påstående att du har fött barn?
– Nej.
Varför ringde du på eftermiddagen när du vet att han jobbar?
– Jag vet inte.
Åklagaren frågar varför hon ringde Emma Jangestigs nummer och inte numret till hans lägenhet.
– Jag vet inte.
Avsåg du att uppsöka Emma Jangestig och göra henne illa?
– Nej, jag hade ingen aning om vem hon var. Jag hörde hennes namn första gången den 20 mars år 2008.
Åklagaren upplyser att det finns 29 träffar på namnet Jangestig i tyskans dator. Hon svarar att hon inte har en aning hur de har kommit dit.
15:36
Enligt förundersökningsprotokollet finns det ett biluthyrningskontrakt på Berras biluthyrning, känner du igen det?
– Det var den dagen jag var i Örebro.
Har du hyrt bil i mars månad 2008?
– Nej jag har hyrt någon bil då.
Berätta om varför du åkte till Örebro?
– Jag åkte till universitetet för att jag hade planer att studera där.
Kan du berätta om det?
– Nej.
Vad tänkte du läsa i Örebro?
– Det vill jag inte berätta.
Hur länge var du vid universitetet?
– En timme kanske.
Gjorde du något mera i Örebro?
– Nej.
Finns det någon person som kan bekräfta de här uppgifterna?
– Nej.
Enligt utdrag från telefonlistor som polisen har gjort ringde Christine Schürrer till Emma Jangestig samma dag som hon åkte till Örebro. Åklagaren frågar henne varför.
– Det har ingen betydelse för mig.
Förklara vad du gör i Arboga den här dagen.
– Jag stannade vid en bensinstation för att ta fram något ur bagageluckan.
Christine Schürrer säger att hon försökte nå Emmas sambo via telefon.
Hur hade du det här telefonnumret?
– Det har jag fått av en kompis till mig.
Schürrer säger att hon försökte ringa Emma Jangestigs sambo utan att få något svar. Därför frågade hon en kompis om han hade ett nytt nummer.
Det här är ytterligare en av de uppgifter som Christine Schürrer har svårt att förklara. Återigen vägrar hon att lämna ut namnet på sina vänner.
Åklagaren frågar vilket nummer hon ringde för att försöka få tag på Emmas sambo.
– Jag tror att det var hans fasta nummer.
Hittar vi de här telefonsamtalen i telefonlistan?
– Nej jag ringde från min andra mobil med det andra simkortet.
15:07
Efter en kort paus återupptar Johan Fahlander förhöret. Han övergår nu till att ställa frågor om den hammare som fanns i bostaden där Christine Schürrer bodde. Enligt polisutredningen försvann hammaren från lägenheten vid tiden för mordet.
Fanns det en hammare i bostaden?
–Ja.
Har du lånat den hammaren någon gång?
– Ja jag har använt den flera gånger.
Kommer du ihåg om du använde den i mars?
– Ja den femte mars.
Vad hände sedan med hammaren?
– Jag reparerade min cykel och använde den igen. Det var sista gången jag har sett den här hammaren.
Saknade ägaren sin hammare?
– Inte vad jag vet.
14:26 Hur fick du information om hans nya liv med Emma Jangestig?
– Jag minns att jag hade fått höra att han hade flyttat tillsammans med någon. Det är allt jag kommer ihåg.
När hörde du det?
– Det vet jag inte.
Var?
– Det var i Köping.
Hur gick det till när du fick höra det?
– Det kommer jag inte ihåg.
Varför var du i Köping?
– Jag hälsade på någon.
Vem då?
– Det kan jag inte säga.
Varför inte?
– Det är mitt val att inte säga något.
Återigen vägrar tyskan att lämna några upplysningar om vännerna i Köping. Till slut sitter hon bara tyst medan åklagaren frågar. Hennes advokat Per-Ingvar Ekblad ser för en stund besvärad ut, men återtar sedan sitt stenansikte.
Åklagaren på nytt:
Det här är väldigt viktigt i målet. Varför lämnar du inte namn på de här personerna så att vi kan kontakta dem?
– Därför att jag vill inte att ni trakasserar personer som inte har med det här att göra.
Har du samrådit med din försvarare i den här frågan?
Här bryter advokat Ekblad in:
– Vad har du med det att göra. Du har ingen rätt att fråga vad jag och min klient samråder om.
14:09 När Christine Schürrer inte kan eller vill svara på frågorna tittar hon ofta ner i bänkskivan framför sig innan hon lyfter blicken och tittar rakt på åklagaren.
– Inga kommentarer.
Intill den mordåtalade sitter hennes försvarare och hennes tolk. Snett bakom sitter två uniformerade häktesvakter.
Åklagren läser ur sjukhusjournalen där Christine Schürrer nämner att hon mådde dåligt eftersom en gammal pojkvän som bor ihop med en ny kvinna som har två barn.
Åklagaren: Vad syftar det på?
– Det kan vara så att en person har berättat för mig att han flyttat tillsammans med någon.
Men här står det att du berättar om din före detta pojkvän. Vad handlar det om?
– Jag vet inte.
Johan Fahlander drar slutsatsen att det handlar om Emma Jangestig och hennes sambo.
Vad har du för kommentar till det?
– Ingen kommentar.
Åklagaren läser återigen ur journalen. Samma mening gång på gång. ”Du mår dåligt eftersom din före detta pojkvän bor ihop med en ny kvinna.”
Christine Schürrer vägrar att svara igen.
Är du ute på nätet och söker information om honom?
– Nej.
Varför har vi då påträffat 248 träffar i din dator?
– Det kan betyda någonting annat. Det kan vara en annan person som har sökt efter honom.
Är det andra personer som använder din dator?
– Jag förmodar det, men jag kan inte säga att det är så.
Men är det andra som disponerar din dator?
– Ja
Vilka då?
– Det har jag ingen aning om. Jag har inte haft min dator hela tiden.
Förklara för oss i vilka lägen som någon annan har använt din dator
– Det kan jag inte förklara.
Johan Fahlander hänvisar till två bilder som påträffats i tyskans dator. Bilderna föreställer huset där Emma Jangestig och hennes sambos bostad.
Vad kan du säga om det?
– Nej ingenting.
Åklagaren: En tysk tekniker berättade i tingsrätten att bilderna hamnade i mappen Tine i din dator. Är det du som har lagt in dem där?
– Nej det är inte jag.
13:53
I tingsrätten sa du att du ville släppa lite ånga, vad menar du med det? Det låter som du kokar över?
– Ja, jag skickade sms:et.
Hur kommer det sig att du hade honom i huvudet den här dagen?
– Jag hade väl för mycket tid till att tänka.
Tänkte du mycket på honom när du låg på sjukhus?
– Jag kan inte förneka att jag tänkte på honom när jag skickade sms:et.
Johan Fahlander återgår till att citera ur Schürrers dagbok:
”Din födelsedag”, står det som överskrift. Är det du som har skrivit det här?
– Om det står så ja.
Vad syftar det här till, vems födelsedag menar du?
– Jag vet inte.
Har du hunnit glömma det sedan tingsrättsförhandlingarna i augusti?
– Ja.
Från sjukhussängen efter sitt självmordsförsök i oktober skriver tyskan i sin dagbok hatiska meningar om att hon är lämnad ensam medan någon annan har tagit över hennes kärlek. Samma dag fyller Emma Jangestigs sambo år.
Åklagaren hävdar att de är riktade mot honom.
Åklagaren undrar vad Schürrer vet om Emmas Jangestigs sambo vid det här tillfället?
– Inte mer än det han skrev till mig i augusti.
Vad ansåg du om att han hade flickvän?
– Ingenting. Jag vet inte vad ni förväntar er av mig.
Vad sa du till sjukhuspersonalen om anledningen till ditt självmordsförsök?
– Jag sa att jag gjorde det på grund av en pojke.
13:35 Åklagaren fortsätter sitt förhör efter lunchpausen. Han frågar om Schürrer tog någon ny kontakt med Emma Jangestigs sambo efter sitt självmordsförsök i oktober 2007.
– Jag skrev ett sms att jag önskade att jag inte träffat honom.
Kommer du ihåg vad du skrev utöver det?
– Nej.
Åklagaren läser:
”Mitt liv hade varit bättre före mötet med dig”.
Tycker du att det stämmer?
– Jag vet inte, nej jag tror inte det. Jag skrev ju ett sms till några dagar senare där jag skrev att det inte var sant.
Fick du något svar?
– Nej.
Kammaråklagare Johan Fahlander frågar på nytt om det var sant, det hon skrev i sitt sms.
– Nej, säger jag.
Önskar du i dag att du aldrig hade träffat honom?
– Nej.
Varför skickade du det då?
– Jag vet inte, jag var sur på honom. Han beskyllde mig för att det var mitt fel att han mådde så dåligt i mars.
11:54
I oktober 2007 försökte Schürrer på nytt att ta sitt liv. Den här gången var hon på en toalett på Södra sjukhuset i Stockholm. Inför hovrätten tvingas hon berätta om händelsen.
– Jag försökte att skära mig.
Schürrer vill inte prata om varför hon valde ett sjukhus.
Var det ett allvarligt försök?
– Ja.
Efter ytterligare några frågor om självmordsförsöket avbryts förhandlingarna. De återupptas igen klockan 13:25.
11.40 I september 2007 kom Christine Schürrer tillbaka till Sverige. Åklagaren ber henne berätta.
Om du har talat sanning var du höggravid vid den här tidpunkten.
– Det är inget jag kommer att tala om.
Schürrer vägrar konsekvent att kommentera kort föhållande hon hade med en man i Sverige under hösten.
I sin dagbok skriver Schürrer att hon hatar att vara tillbaka i Sverige. Hon skriver att hon dejtar sporadiskt, men att hon inte kan ”få dig ur hjärtat.”
Åklagaren:
Vem kan du inte få ur skallen och hjärtat?
– Det vet jag inte.
Chistine Schürrer är vid det här laget märkbart irriterad. Hon återfår den korta tonen och stundtals iskalla attityd hon haft under stora delar genom rättegången.
Samtidigt fortsätter åklagaren att läsa ur hennes dagbok där hon skriver meningar som: ”hatar dig och vad du gjort mot mig” och ”du har förstört mig och jag hatar dig för det”.
På åklagarens fråga bekräftar Schürrer att orden gäller Emma Jangestigs sambo, men hon förnekar att hon skulle hata honom för att han träffat en ny flickvän.
– Jag hatade honom för att han sa att jag hade orsakat honom den värsta tiden i hans liv i samband med mitt självmordsförsök.
På ett ställe i dagboken uppfattar åklagaren det som att hon riktar ett dolt hot gentemot Emma sambo när hon skriver: ”Inte särskilt smart att berätta det för mig”
11:10 Du har ju inte velat svara på frågor om Grekland tidigare. Var du där?
– Ja.
Åklagaren tar på nytt fram Christine Schürrers resedagbok.
Är det korrekta anteckningar om vad du gör i Grekland?
– Det vet jag inte.
Åkte du tillsammans med någon?
– Nej.
Åklagaren citerar ett brev som Schürrer skrev till Emma Jangestigs sambo i anslutning till den här Greklandsresan.
Åkte du till Grekland den här dagen?
– Det vet jag inte.
Varför mejlade du honom?
– Samma skäl som jag skrev brevet tidigare. Jag hade tänkt att ringa honom eftersom jag ville reda ut vad som hände i mars.
Vad ville du ta upp?
– Jag ville att han inser att det inte hade med honom att göra att jag försökte ta mitt liv.
Varför kunde du inte bara släppa honom?
– Jag hade skuldkänslor gentemot honom. Jag vill inte att han skulle må dåligt på grund av mig. Han säger ju fortfarande att han tror att jag gjorde det för att skada honom.
Älskar du honom fortfarande?
– Nej, självklart inte.
Åklagaren citerar ur hennes dagbok igen. Schürrer vägrar att svara
– Vi kan spara några timmar här om du inte går igenom varenda mening i min dagbok.
I augusti 2007 skriver Emmas sambo i ett brev till Schürrer att han inte vill ha någon kontakt med henne överhuvudtaget. Han skriver att han har en ny familj och ber henne att inte kontakta honom igen.
Var det en chock för dig att han hade en ny flickvän?
– Nej, inte alls.
Åklagaren läser ännu en gång ur hennes dagbok. På ett ställe skriver hon ”new day, same shit”.
Varför skriver du så, du älskar ju Grekland?
– Jag kommer inte att kommentera det här. Snälla, vi kan spara oss den här tiden.
Åklagaren vägrar att släppa dagboken. Han citerar en rad meningar som enligt tyskan är låttexter.
”You don't want a queen, you want a bitch and now you get what you deserve”
– Det är en låttext inget annat, säger tyskan.
10:56 Förhandlingarna återupptas. Kammaråklagare Johan Fahlaner låter förstå att han inte har för avsikt att forcera sitt förhör för att hålla tidsschemat.
Fahlander börjar med att gå igenom telefonlistan från det simkort som polisen beslagtagit från Christne Schürrers. Emmas sambos nummer finns där. Tyskan vägrar att kommentera varför han finns kvar i listan.
Hur många nummer hade du på det andra kortet?
– 22 eller 23.
Varför har du två kort med olika nummer?
– Ingen anledning.
Varför för du inte över alla nummer till ett kort?
– Därför att jag är en lat person, jag har ångrat det många gånger.
Åklagaren frågar hur många gånger tyskan var i Köping under sommaren.
– Jag åkte med min kompis dit.
Vilken kompis?
– Det vill jag inte säga. Jag ser ingen anledning att göra det.
Har du varit i Arboga någonting?
– Nej.
Var du vid fornlämningen Halvardsborg?
– Nej.
(Halvardsborg var en plats som tyskan besökte tillsammans med Emma Jangestigs sambo vid en tidigare vistelse i Sverige. De försökte också att hitta runstenen Kung Sigges sten)
Var du vid Kung Sigges sten under sommaren 2007?
– Nej.
Hade du någon längtan dit
– Ja, eftersom vi inte hittade den när vi försökte.
Var du specifikt intresserad av den?
– Jag ville bara hitta den, eftersom vi inte lyckades.
Var du ute och tittade efter några andra fornlämningar vid den här tiden?
– Jag reste runt. Bland annat till Eskilstuna, i Stockholm och Köping.
Kan du berätta om det?
– Nej.
Har du kunskap om svenska fornlämningar?
– Det hade jag redan innan jag kom till Sverige.
Kan du berätta om det?
– Nej.
Åkte du till Grekland den 1 augusti 2007?
– Jag kommer inte ihåg om det var det datumet.
10:26 Hovrätten bryter för en paus. Christine Schürrer får allt svårare att förklara olika sammanträffanden och åklagaren utnyttjar hennes tveksamma svar. Gång på gång pressar han henne vidare tills hon helt enkelt vägrar att svara. Schürrers försvarsadvokat Per-Ingvar Ekblad sitter tyst vid hennes sida. Han har ingen möjlighet att hjälpa sin klient undan frågorna
I brist på teknisk bevisning i målet är det här de båda åklagarnas trumfkort.
De vill visa på att tyskans besatthet av Emma Jangestigs sambo, hennes flytt till Sverige och hennes resor till Västmanland i kombination med besök hos hemliga vänner och borttappade telefonnummer gör hennes historia allt mindre trovärdig.
Frågan är om indicierna kommer att räcka för att få henne fälld i hovrätten?
10:18 Gjorde du några fler resor under sommaren?
– Jag åkte omkring i Sverige. Det finns inte så mycket att berätta.
Åklagaren: Jag vill ändå höra.
– Men jag vill inte berätta, jag måste inte svara på det.
Var du i Västmanland?
– Ja, jag var i Eskilstuna och i Köping.
Kan du berätta?
– Nej
Varför inte?
– Jag vill inte prata om det. Jag gjorde inget särskilt besökte några vänner.
Vilka vänner?
– Det tänker jag inte svara på.
Åklagaren fortsätter:
När blev du vän med de här personerna?
– I april och efter. Jag träffade dem i Stockholm i april.
Var har du deras nummer?
– Jag tappade dem när jag var ute på en krog i Stockholm. Jag hade simkortet i min plånbok som en säkerhetsåtgärd. Jag hade sammanlagt fem mobiler och fyra simkort.
10:08 Åklagaren fortsätter att läsa upp avsnitt ur tyskans resedagbok. Under rättegången har han använt den vid flera tillfällen för att undergräva Schürrers trovärdighet och påvisa hur motstridig den är med hennes redogörelse i rätten.
Åklagaren: The chapter, the sad princess, vad är det?
– Jag skriver om den här personen. Det är fiktion.
Åklagaren frågar om hon skrivit något brev till Emma Jangestigs sambo under den här tiden
– Ja jag skrev ett brev i juni.
Du skriver att du bor i Stockholm, ”fast det är inget hus på landet, det får bli senare”. Vad menar du med det?
– När jag besökte honom i Sverige skrev jag på en bok, en roman. Jag sa då att jag behöver ett hus på landet någonstans för att få lugn och ro.
Det här har du aldrig berättat tidigare, att du satt och skrev en roman?
– Nej.
Åklagaren läser raderna. ”Jag kan ljuga för andra, men inte för mig själv. Jag känner fortfarande så mycket för dig”
– Jag kände mig fortfarande skyldig. Det handlar om skuldkänslor.
09.58 Åklagaren: Du beskriver dig som en intellektuell person, tycker du att du är det?
– Ja.
Vad gör du när du åker till Stockholm?
– Jag sökte bostad.
Hittar du några vänner under de här dagarna?
— Jag träffade många människor, jag var ute mycket.
Hur såg din försörjning ut vid den här tiden?
– Det var mest genom min familj.
Vilken var din plan?
– Jag försökte mest att hitta en bostad, men det funkade inte så jag åkte tillbaka till Tyskland. Jag informerade mig om möjligheterna att få jobb i Sverige.
I slutet av våren 2007 flyttade hon tillbaka till Stockholm.
– Jag flyttade in i början av juni.
I Sverige började Christine Schürrer att plugga svenska på Folkuniversitetet. Hon berättar att hon skaffade sig flera vänner.
Åklagaren frågar om hon hade någon kontakt med Emmas sambo under den här tiden
– Jag skickade ett sms till honom i juni. Jag skickade det efter att jag sett honom i Borlänge.
Efter de två mejlen i mars och april så är det här första kontakten eller?
– Ja.
Vad skrev du i sms:et?
– Det minns jag inte, jag tyckte väl att det var roligt att jag såg honom på festivalen i Borlänge.
Hur var situationen när du såg honom?
– Det var på avstånd.
Hur kände du när du såg honom?
Inget alls.
Kände du att hjärtat tickade till, att du älskar honom?
– Nej absolut inte.
Åklagaren läser ur Christine Schürrer egen resedagbok.
”Han är ett dumt bastard som jag tyvärr älskar.”
Tyskan får plötsligt väldigt svårt att förklara sitt inlägg i resedagboken. Hon vet inte vilket år eller datum hon har fört sina anteckningar, men säger slutligen att hon skrivit raden sommaren 2006.
– Jag har inte skrivit det här kronologiskt i den här resedagboken.
9:10 Christine Schürrer berättar om tiden efter att hon återvände till Tyskland i mars 2007, ett år före mordet i Arboga. Hon hade då, enligt sin egen utsago, försökt att ta sitt eget liv under besöket i Sverige.
Efter självmordsförsöket fick hon skuldkänslor gentemot mannen som senare blev Emma Jangestigs sambo.
– Han tog det personligt, men det hade inte med honom att göra.
Hon säger att hon blev inlagd på en öppen psykiatrisk avdelning.
– Jag var väldigt trött, men jag var inte deprimerad.
Hade du skuldkänslor eftersom du älskade honom?
– Nej, jag älskade honom inte.
Senare under våren skrev tyskan ett mejl till sin före detta älskare, men att hon aldrig fick något svar från honom. Men under förhöret med honom i förra veckan berättade han att han mejlade henne och bad henne att aldrig höra av sig igen.
Så fort hon blev utskriven från sjukhuset åkte Christine Schürrer till Stockholm igen.
Du flyr dina vänner och åker till Stockholm, varför?
– Jag hade en tanke att jag måste gå vidare med mitt liv och tänkte att varför inte göra det i Stockholm.
Du har gjort två självmordsförsök här, hur kan du ha en positiv bild av Sverige?
– Det har inget med Sverige att göra. Mina självmordsförsök hade kunnat ske i Tyskland.
– Jag tycker om Stockholm. Jag hade börjat att plugga svenska.
Kan du berätta om din bakgrund?
– Jag har studerat nordiska språk och historia i sex år sammanlagt.
Vad har du arbetat med?
– Efter mina studier jobbade jag i München som journalist, sedan hade jag tänkt att jobba som journalist. Då åkte jag till Aten och jobbade på ett hostel.