Gentleman in i det sista

Kerstin Nilsson

Han gav oss ”På minuten”, ”Gäster med gester”, ”Blåsningen” – och lille ”John Blund”.

I decennier roade han oss i radio och tv.

Själv såg han aldrig ut att åldras en dag.

Men allt har ett slut.

Lennart Swahn är död.

Säg den svensk som inte vet vem Lennart Swahn var, säg den kändis som han inte mött – och förmodligen blåst.

I hela mitt liv har kändisar kommit och gått. Lennart Swahn har bestått.

Och märkligast av allt – han har alltid sett likadan ut.

Vi som lyssnade på ”På minuten” i radio, skrattade åt ”Gäster med gester” tillsammans med mamma och pappa hemma i tv-soffan och såg honom med ”John Blund” i ”Halvsju” – ”Titta, kom och titta, kom sätt dig häromkring...” – vi blev äldre, men inte han, inte utanpå i alla fall.

I alla år fortsatte han se likadan ut; frisyren, med sidbena och snedkammad lugg hade han redan som 14-årig gossopran på Skansen, och det breda leendet med gluggen mellan tänderna – det sparade han aldrig på.

Favoritfärgen var i alla år blå.

– Min fula frisyr är konstant, sa han själv en gång.

– Trendnisseri har aldrig legat för mig.

Och kanske var det just därför han höll i så många år – och var så uppskattad.

Alltid kunnig och påläst, ibland vass och ironisk, men alltid vänlig, alltid leende. Välklädd och välputsad, om än inte trendig. Och alltid rolig – ännu roligare privat, enligt vännerna.

Det var rösten vi först lärde känna.

En skolad röst. Han började sjunga redan som 5-årig parvel. Men av Sven Jerring i ”Barnens brevlåda” blev det nobben, lille Lennart ville sjunga ”Barnatro”, men det var inte tillåtet med religiösa sånger i programmet.

Men i Stockholms gosskör var han stjärna, som förste solist. Bredvid sig hade han en annan ung gosse som med tiden också skulle bli stor, Lasse Lönndahl, och bakom sig – Arne Weise.

Så liten var världen på den tiden.

Första gången Lennart Swahn var med i Aftonbladet var den 3 oktober 1940. ”12-årig gossopran i duett med operasångare” var rubriken.

Lille Lennart skulle sjunga duett med operasångaren Sigurd Björling i Maria kyrka i Stockholm.

– Får jag bara behålla min röst efter målbrottet så ska jag bli sångare, sa unge Swahn.

Rösten fick han behålla, men det var inte sångare han blev – även om musik-

intresset och pianokunskaperna satt i hela livet.

Det var som radio- och tv-profil han skulle göra succé.

Efter att ha läst musikhistoria och journalistik vid University of Minnesota i USA fick han sitt första jobb på radion 1949, som hallåman på radions utlandsprogram.

Han var också musikkritiker i Arbetaren och Stockholms-Tidningen.

Några år senare hoppade han av radion för att göra pr för SF och Ingmar Bergman i stället, men kom tillbaka, som kulturreporter på Ekot.

Sitt genombrott i radio fick han i ”Riksronden” i P 1. Varje dag klockan 15 berättade han, kort och humoristiskt, vad som tilldragit sig i riket.

Han fick mängder med beundrarpost.

Under 70- och 80-talet ledde han också det populära radioprogrammet ”På minuten”, med bland annat Stig Järrel, Margaretha Krook, Catrin Westerlund och Moltas Eriksson – 350 program med oavbrutet, skrattframkallande babbel blev det.

Men det var i tv-rutan Lennart Swahn verkligen kom till sin rätt och fick möjlighet att visa sin bredd och sitt stora kunnande – i allt från underhållning till musik och kultur, framför allt opera.

I 19 år presenterade han Nobelfesten, i 25 år nyårskonserten från Wien vareviga nyårsdag.

Med caféprogrammet ”Halvsju” startade han och Karin Falck – ”kvinnan med stort K i mitt liv”, som han kallade henne – en helt ny era. Det var det första soffprogrammet och det blev en tittarsuccé, med närmare två miljoner tittare.

Förutom att vara reporter och programledare gav Lennart Swahn också röst åt ”John Blund”, den östtyska dockan som nattade alla barnen – så populär att skivinspelningarna gav två guldskivor.

Sitt riktigt stora genombrott fick Lennart Swahn med ”Gäster med gester” 1982 – en programidé han kläckte själv och utvecklade tillsammans med Karin Falck.

Lasse Berghagen, Jarl Borssén, Johannes Brost, Inga Gill, Björn Skifs, Jeja Sundström, Meg Westergren och Gunilla Åkesson hörde till dem som flitigast lekte charader och lockade oss till skratt – över fyra miljoner tittare hade programmet som mest. Å andra sidan fanns det inte så många kanaler att välja på då, bara två.

Efter 30 år och andra underhållningsprogram som ”Razzel” och ”Babbel” pensionerades Lennart Swahn från SVT 1992, bara för att skapa ännu en tittarsuccé med ”Blåsningen” i TV 3.

Med sin dolda kamera blåste han hela Kändissverige; Carola, Bert Karlsson, Leif ”Loket” Olsson och många, många fler.

Ingen har väl mött så många kändisar som Lennart Swahn.

En del av dem blev hans nära vänner, som operasångerskan Birgit Nilsson.

Första gången han träffade henne var i samband med en radiointervju i Milano 1961. Det skulle bli många fler, 1977 sammanförde han de två megastjärnorna Birgit Nilsson och Zarah Leander i samma program – det slutade med att de sjöng duett.

Några år senare fick Lennart Swahn själv äran att sjunga tillsammans med Birgit Nilsson, inför en fullsatt Berwaldhall.

– En av mina stora stunder, sa han själv.

När Birgit Nilsson dog för två och ett halvt år sedan blev Lennart Swahn aldrig inbjuden till den hemliga begravningen – något han sörjde djupt.

Det blev de sista stora rubrikerna.

En legendar, ett proffs, en gentleman och en hyvens karl – om än med ”usel frisyr” – har gått ur tiden.