”Känner mig trygg med den vård vi ger”

Trots att Mikael precis försökt ta sitt liv när han blev inlagd på sjukhuset bedömdes självmordsrisken som svag.

Familjen har inte fått något direkt svar från sjukhusets ansvariga.

– Precis som på alla andra arbetsplatser inträffar det saker som kan få tragiska konsekvenser, säger Lena Berglund Friberg, vård­områdesdirektör i Västernorrland.

Den 19 februari 2014 tog Mikael sitt liv på en sluten psykiatriavdelning.

Trots det vill ingen i vården ta ansvar för det inträffade. Man skyller i lex Maria-anmälan på att läkaren hade otillräcklig information om hur Mikael försökt ta sitt liv tidigare under dagen. Detta trots att polis, ambulanspersonal och anhöriga hade pratat med läkaren. Det finns också utskrivet i sjukhusjournalen. Läkaren bedömde Mikaels självmordsrisk som svag och därför ansågs han inte behöva konstant tillsyn.

”Kan jag inte svara på”

– Man gör en bedömning och ser vad det är som behövs i det enskilda fallet, säger Lena Berglund Friberg, vårdområdesdirektör för psykiatri och habilitering i landstinget Västernorrland.

– Det står att läkaren inte ansåg att patienten var akut självmordsbenägen vid inläggning, de hade en framtidsplanering som patienten var delaktig i.

Förväntar man sig att en person som precis försökt begå självmord ska ändra sig genom ett hoppfullt samtal?

– Det kan jag inte svara på men enligt min erfarenhet som sjuksköterska så kan det förändras snabbt.

– Jag känner mig trygg med den vård vi bedriver. Sedan är det så att det tyvärr inträffar händelser i hälso- och sjukvården som inte är önskvärda, precis som på alla andra arbetsplatser så händer det saker som kan få tragiska konsekvenser.

Men slutenvården finns till just för att patienten inte ska kunna skada sig själv, men ändå hände det.

– Ja, tyvärr så hände den tragiska händelsen och det är oerhört beklagligt. Vi har åtgärdat en hel del saker och gått igenom om det är något i de system och rutiner vi har som inte fungerar optimalt.

Hit kan du vända dig

 Vårdcentral eller annan läkarmottagning.

 Psykiatrisk mot­tagning.

 Personal på skola: lärare, skolsköterska, psykolog, socionom, husmor, skolvärdinna, fritidspersonal.

 Ungdomsmot­tagning.

 Präst, diakon.

Nationella hjälplinjen: 020-22 00 60. Alla dagar kl 13–22.

SPES, Riksförbundet för Suicid Prevention: 08-34 58 73. Telefonjour varje dag kl 19–22

Självmordsupplysningen: Chatt vardagar kl 19-22. www.mind.se

Jourhavande präst: via 112. Alla dagar kl 21–06

Jourhavande medmänniska: 08-702 16 80. Alla dagar nattetid, kl 21–06

BRIS – Barnens hjälptelefon: 116 111. Alla dagar kl 10-22

BRIS vuxentelefon – om barn: 077-150 50 50. Måndag–fredag kl 10–13

Jourhavande adoptionskompis: 020-64 54 30

Röda Korsets telefonjour: 0771-900 800. Alla dagar kl 14–22.

Röda Korsets mobilchatt SMS:a Kompis till 71 700. (kostar som ett vanligt sms). Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.

Röda Korsets datorchatt: www.jourhavandekompis.se. Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.

RFSL: Ring 020-34 13 16 eller skriv till boj@rfsl.se

Självmordsupplysningen: Chatt vardagar kl 19-22. www.mind.se

Bakgrund

Alla 106 var självmordsbenägna – men hade kontakt med vården.
Trots det, och trots en storsatsning på förbättrade rutiner på svenska sjukhus tog de alla sina liv inom loppet av ett år. Var femte medan de var intagna för vård.
Mikael var en av dem, och för hans familj är det obegripligt hur tillsynen brast: Mikael hade försökt hänga sig bara ett par timmar tidigare. Inne på sjukhuset lyckades han.

Bristerna slogs fast redan 2006 - inget har hänt

2006 slog socialstyrelsen, genom en omfattande undersökning, fast att rutinerna kring behandlingen av självmordsbenägna patienter var minst sagt bristfällig. Det saknades rutiner för självmordsriskbedömningar, dokumentation, samverkan, informationsöver­föring, kontinuitet, kompetens, vårdprogram, vårdplaner, tillsyn och övervakning.

Som en följd av detta gjordes en storsatsning inom området och det beslutades att alla självmord eller självmordsförsök där patienten varit i kontakt med vården senast fyra veckor tidigare ska Lex Maria-anmälas.

2013 inrättades en helt ny myndighet, IVO, Inspektionen för vård och omsorg, för att underlätta en del av social­styrelsens uppgifter, bland annat lex Maria-anmälningarna från landets olika vårdenheter.

Trots reformerna 2006 har inget hänt i verkligheten. Slutsatserna från 2006 års rapport identifierar en rad systembrister inom sjuk­vården, som att det saknats rutiner för självmordsrisk­bedömningar, vårdprogram och vård­planer, tillsyn, dokumentation, kontinuitet och kompetens.

Bristerna som identifierades av socialstyrelsen kvarstår än i dag. De bristande självmordsriskbedömningarna har dessutom ökat procentuellt i vår granskning jämfört med vad socialstyrelsen kom fram till för nio år sedan. 37 procent då jämfört med 43 procent i dag.

Så gjordes granskningen

Granskningen omfattar samtliga 112 lex Maria-anmälningar rörande självmord (106) och självmords­försök (6) som granskats av IVO fram till november 2014. I dessa händelser hittades följande brister:

43% av fallen har bristande självmordsriskbedömning enligt lex Maria.

18% av självmorden har skett inom sluten­vården, resten i kontakt med öppenvården.

70% av fallen har patienten inte erbjudits annan vård med större hjälp och tillsyn.

21% av fallen hittades bristande kommunikation mellan vårdinstanser.

25% av patienternas vårdplaner saknades helt eller hade brister i innehållet.

95% av de anmälda händelserna slutade med dödlig utgång. Resterande var självmordsförsök.

11% av ärendena har avslutats av IVO med anledning av att ”tillräckliga åtgärder är redovisade”. Trots det har inga åtgärder redovisats.

Lovisa AlloccoTommy BorgMathilda Olausson