’Sätter igång direkt – om vi kan byta ut regeringen’

Åsa Romson (MP) om retorikbetyg, friskolors vinster och miljöfrågor

Planen är slipad och uppladdningen igång.

Åsa Romson går för första gången in i en valrörelse som språkrör för Miljöpartiet. Slutmålet: posten som klimat- och miljöminister.

– Jag har haft flera rundabordssamtal med miljöforskare för att få i gång arbet­et så snart det bara går – om vi kan byta ut alliansregeringen, säger hon.

Hon har två och ett halvt års erfarenhet som språkrör i ryggsäcken. Nu attackerar Åsa Romson supervalåret – med högt uppsatta mål. Miljöpartiet ska spränga taket och nå högre än någonsin. Själv vill hon byta ut språkrörsrummet med isbjörnsplansch på dörren mot ett betydligt mer fashionabelt kontor på Miljö­departementet.

Miljöpartiet fick 7,3 procent i förra valet. Hur högt siktar ni nu?

– Vi har ett internt mål på tolv procent, både i valet till EU-parlamentet och i riksdagsvalet. Det är ambitiöst men rimligt. Sen kan vi tänka oss att bli ännu större i framtiden så klart.

Era väljare beskrivs ofta som medvetna akademiker i storstäder. Hur stora kan ni bli?

– Förra valet växte vi faktiskt mest på landsbygden. Det är framför allt många fler kvinnor än män som röstar på oss, och kvinnor finns det gott om. Så där kan vi växa mycket.

I flera mätningar har Sverigedemokrat­erna gått om er som Sveriges tredje största parti. Vad tänker du om det?

– Det är oroväckande. För svensk politik så har det stor betydelse vilka som blir det tredje största partiet. Det sätter en ton på det politiska samtalet. Under den här mandatperioden har vi kunnat säkra samtalen om migration i riksdagen. Det är bättre att fokusera på de problem som finns, för att människor ska kunna göra sig hemmastadda här, än att få en debatt som handlar om hur dyrt det är med invandring.

Vilken skuld har ni och andra partier till att ett främlingsfientligt parti har kunnat växa så mycket?

– En del hänger på att Sverige­demokraterna tar röster som bygger på ett allmänt politikerförakt. Där har alla partier en skuld. Att minska klyftorna mellan politiker och allmänheten är viktigt. Det är väldigt olyckligt att man får en särskiljning mellan de som är politiker, både beroende på var man bor och hur mycket man tjänar och i vilka samhällsklasser man rör sig.

Du vill bli klimat- och miljöminister om det blir regeringsskifte. Hur skulle du vilja jobba då?

– I alliansregeringen har de här frågorna blivit oerhört undanskuffade, det är ett misslyckande. Vi vet att mycket av klimatfrågorna handlar om att olika politikområden tillsammans ger upphov till utsläpp. Ska vi minska de svenska utsläppen ordentligt så måste vi jobba integrerat, många departement tillsammans, och ha gemensamma målsätt­ningar. Infrastruktur­ministern och energiministern ska vara med på tåget, och klimatministern ska ha ett tungt övergripande ansvar.

Hur förbereder du dig för en ministerpost?

– Inför valet kommunicerar vi ut det här och vill få ett brett stöd hos folket för en progressiv miljö och klimatpolitik som återigen kan göra Sverige till en ledande kraft på området. Jag förbereder redan partiet så att vi har kompetensen som krävs. Jag har haft flera rundabordssamtal med miljöforskare för att få i gång arbetet så snart det bara går, om vi kan byta ut alliansregeringen.

På den senaste kongressen fattade ni beslut om att friskolors vinster ska återinvesteras. Deras mål får inte vara att gå med vinst. Men flera av de största skolkoncernerna använder sina vinster till att köpa fler skolor, för att sen sälja dyrt. Är det okej att tjäna pengar på skolor om man inte tar ut vinster på vägen?

– Nej, när vi fattade de här besluten så var vi noga med att det inte handlar om vinstutdelning utan om väldigt tydligt skärpta regler för hur man räntesätter och hur man ekonomiskt arrangerar de här koncernerna. Vi måste bryta upp den ekonomiska redovisningen så att man får insyn, från skol­inspektionen och från kommuner, lärare och elever.

Men man måste ju alltid kunna sälja en skola om man äger den?

– Ja, där har vi en diskussion och den förs i flera partier, kring långsiktigt ägande till exempel. Vi vill ju inte ha en spekulation i skoluppköp och försäljningar. Det måste vi hitta regler som stävjar.

Bensinpriset då, hur dyrt ska det få vara att köra bil om Miljöpartiet får bestämma?

– Det är oljebolagen som sätter priserna på bensinen och dieseln i dag. Miljöpartiet har aldrig bestämt bensin eller dieselpriset, men våra förslag innebär att en normal bilist får lägga på mellan 50 och 100 kronor i månaden i klimatavgift för att kunna finansiera omställningen till för­nybart bränsle. Då blir det inte så dyrt i fram­tiden utan att man kan växla över till förnybara bränslen som blir billigare relativt sett.

Tillsammans med S vill ni ta bort regeringens reform om sänkta arbetsgivar­­avgifter för unga. Hur ska ni säkerställa att företagen ändå vill anställa unga?

– Framför allt ska vi ge företagen spelregler med framförhållning. Vi vill fasa ut det här på ett antal års sikt. I stället ska vi växla det mot allmänna sänkningar av arbetsgivaravgiften. Det får en stor betydelse för de små företagen. Det minskar tröskeln för ett litet företag att växa och anställa någon eller några fler. Vi vill inte styra om de personerna är unga eller om de finns på den lokala arbetsmarknaden till exempel. I stället ska vi använda resurser till att unga utan jobb får utbildning och möjlighet att kliva in på arbetsmarknaden.

I maj är det EU-val. Ni vill driva frågan om kemikalier, det finns en kemikalieförordning som heter Reach i EU. Den står över nationella lagar. Hur mycket kan vi påverka i de här frågorna egentligen?

– Vi kan påverka ganska mycket. Men det krävs att man gör det samordnat i EU och att man ser hur man kan driva på arbetet. Man behöver också skapa en diskussion i Sverige så att konsumenter ser vilka kemikalier som finns, i kläder till exempel. Då får man i gång en konsumentmakt som är viktig. I EU handlar det om att successivt driva en politik som stärker Reach, men också se till att länder alltid kan gå före i de här frågorna.

Åter till det kommande riksdagvalet, er relation till Socialdemokraterna, hur ser den ut i dag?

– Den ser god ut. Vi ser varandra som naturliga samarbetspartners, och en möjlighet att byta regering i Sverige. Men vi är tydliga med våra egna valrörelser och jobbar på var sitt håll.

Efter tal får politiker ofta retorikbetyg i media. Dina har inte alltid varit så höga. I år blir det extra viktigt. Vad tycker du själv om att hålla tal?

– Jag tycker faktiskt att det är väldigt roligt. Men som språkrör och partiledare så är det ju en mångkamp. Det är många grenar man ska vara bra på. Man är kanske inte lika bra på alla grenar, men det är roligt att få öva många gånger. Så jag ser fram emot att få hålla fler tal. Men det är klart att det finns andra roller som språkrör som jag kan tycka i dag att jag är bättre på.

LÄS HELA INTERVJUN MED PARTILEDAREN: Åsa Romson om hur MP ska plocka röster i valet

I morgon: Göran Hägglund (KD)

”Peppar mig själv med en saffransbulle”

Vem är din bästa vän?

- Det är min sambo.

När är du som lyckligast?

- Jag tänker på en sommardag i skärgården, då är jag lycklig.

Vad gjorde dig riktigt arg senast?

- Det var när nazister bröt in och attackerade en demonstration i Stockholmsförorten Kärrtorp före jul.

Hur hanterar du stress?

- Jag har mycket att göra varje dag, och försök­er att inte ha för stort kontrollbehov. Jag kan bli på dåligt humör när jag är stressad. Då försöker jag peppa mig själv och kanske äter en extra saffransbulle.

Hur ser du på ditt liv som pensionär?

- Det tänker jag sällan på. Det verkar lite stressigt att vara pensionär i dag, det ser jag på mina föräldrar och deras vänner. Jag skulle nog vilja sitta och skriva, forska. Då kan man ju jobba vidare efter 65 år, om man har hälsan.

Namn: Åsa Romson.

Ålder: 41.

Bor: Söderförort till Stockholm.

Familj: Sambo och ett barn.

Inkomst: Riksdagens grundarvode 59 800 kronor/månaden.