Syrien och Ryssland vill så tvivel om skulden

Målet med Syriens och Rysslands desinformation är inte att vi ska tro på deras version. Viktigast är att lägga ut dimridåer och så ett frö av tvivel.

Tillräckligt för att världen ska tveka att agera.

Hur länge ska omvärlden göra Assad och Putin till viljes?

Efterdyningarna av giftgasattacken följer samma mönster som kännetecknade Rysslands och regimens intensiva och hänsynslösa bombningar mot Aleppo för några månader sedan.

Ryssland och Syrien försöker förneka det uppenbara.
När en hjälpkonvoj bombades utanför Aleppo förnekade båda rakt av att de låg bakom bombningen. Detta trots att det bara var ryska och syriska stridsflygplan som utförde räder i området.

USA bombar också i Syrien men koncentrerar sina bombningar mot Islamiska statens, IS:s fästen i Syrien och försöker, åtminstone fram till att Trump tog över, undvika att bomba mål där det finns stora risker för omfattande civila offer.

Förnekar allt

Assadregimen har förnekat varenda kemisk attack som inträffat under sex år av inbördeskrig. Man fortsätter förneka att man genomförde attacken i Ghouta den 21 augusti 2013 där 1 400 människor dödades trots att alla oberoende undersökningar som gjorts med hög grad av säkerhet pekat ut regimen som den som låg bakom.
Det finns helt enkelt ingen annan som har tillgång till kemiska vapen.

Uppgifter finns om att Islamiska staten lagt beslag på kemiska vapen som funnit i armébaser tillhörande den syriska armén som de erövrat. IS verkar också ha fått tag på lager av senapsgas som funnits i Irak och använt dessa i försöken att försvara Mosul.

Men av de stridande parterna är det fortfarande bara Syrien och Ryssland som har tillgång till stridsflyg och helikoptrar som kan släppa kemiska bomber från luften.

Konspirationsteorier

Att de syriska bombningarna skulle ha träffat ett lager av kemiska vapen i ett område kontrollerad av våldsbejakande islamister, som Ryssland påstår, kan vara en teoretisk möjlighet men avfärdas av experter som högst osannolikt.

Vill man sprida konspirationsteorier kan man påstå att det i teorin vore möjligt för Turkiet eller Saudiarabien att bomba med kemvapen för att skylla på Assadregimen. Men för detta finns inte ens en gnutta bevis.

Rebellkontrollerade delar av Syrien har – efter att regimens deklarerade kemiska vapen förstörts av FN – ändå utsatts för ett antal attacker med kemiska vapen. De följer enligt experterna oftast samma mönster.

Ingen annan bombar

Först en attack från luften med kemvapenbomber. När folk flyr till sjukhus och skolor för att söka skydd kommer en ny attack mot dessa mål. Mål som är förbjudna enligt krigets lagar. Detta är attacker utförs av syriska stridsflyg och helikoptrar, med möjlig uppbackning av Ryssland.

Det finns ingen annan som bombar rebellernas fästen i Syrien.

Så om det nu är så uppenbart, varför då ändå försöka att förneka sin skuld?

Av precis samma skäl som Putin först försökte förneka att det var ryska soldater som befann sig på Krim, de små gröna männen.

Assad och Putin vill etablera en parallell bild av verkligheten och då gäller det att hela tiden så frön av tvivel. Att lägga ut dimridåer. Förvilla.

Inga goda

Det är en del av deras assymetriska krigföring.

En internationell kommission har slagit fast att det var ryskstödda rebeller som sköt ner det malaysiska passagerarplanet MH17 över Ukraina för tre år sedan. Bevisen är överväldigande. Ändå fortsätter Ryssland att förneka sin inbladning. Det finns de som går på den ryska propagandan.

En FN-utredning har slagit fast att Assadregimen använt kemiska vapen. Ändå förnekar regimen benhårt gång på gång. Av innehållet i min mejlkorg framgår att det finns människor i Sverige som köper den syriska propagandan.

Det är svårt att hitta några "good guys" i Syrien, bortsett från de unga demokratianhängarna som 2011 i den arabiska vårens skugga vågade sig ut på gator och torg för att kräva frihet.

Anarki råder

Bashar al-Assad svar var att låta armé och polis öppna eld mot de obeväpnade demonstranter.

Det är med andra ord lätt att peka ut vem som är ond.

Det är detta kriget i Syrien handlar om. Assad är en grym diktator som till varje pris vill hålla sig kvar vid makten. Att det finns många syrier som stödjer honom ändrar inte på detta faktum.

Därmed inte sagt att Assad är den enda onda kraften. IS och al-Qaida har utnyttjat kriget för sina egna sjuka syften. Vi har en rad andra rebellgrupper vars mål ligger väldigt långt från demokrati och frihet.

Kriget i Syrien har lett till en total upplösning av krigets normer. Ett tillstånd av anarki råder.

Alla spärrar släppt

Ett huvudskäl till detta är att Assad-regimen inte har något att frukta. Oavsett vilka övergrepp Assad gör sig skyldig till finns det ingen som är beredd att stoppa honom.

Ryssland och Iran gör istället, trots de fruktansvärda övergreppen, allt för att hjälpa honom. I syfte att skydda sina egna intressen.

USA:s främsta intresse är att inte bli indraget i inbördeskriget. Så resonerade Barack Obama och så verkar Donald Trump se det.

Ingen vet om något skulle bli bättre av att USA ingrepp. Men den amerikanska passiviteten är ett avgörande skäl till att Assad känner att han kan släppa på alla spärrar i hopp om att nå en militär seger.

Tvinga bort

Alla försök att via FN öka pressen på Syrien är också dömda att misslyckas. FN:s säkerhetsråd kan sammanträda hur mycket de vill men så länge Ryssland lägger in sitt veto mot alla beslut som kan skada eller tvinga bort Assad så kommer kriget att fortsätta precis som i dag.

Med ständigt nya dimridåer från Moskva, Damaskus och Teheran.