SD:s vitbok snart klar – visar vad SD var när Åkesson gick med
Publicerad 2023-08-21
Sverigedemokraternas vitbok är snart klar, kan Aftonbladet avslöja.
I september ska manuset, som kostat partiet miljonbelopp, lämnas in till partiledningen.
Författaren Tony Gustafsson beskriver ett parti med etnonationalistiska idéer och rasideologiska influenser vid tidpunkten då Jimmie Åkesson går med i partiet.
– Idén är att utomeuropeiska invandrare utgör ett hot på etniskt grundval, säger Tony Gustafsson till Aftonbladet.
I juni förra året presenterades den första, relativt korta, delen av Sverigedemokraternas vitbok. Den slog fast att grundare av partiet hade kopplingar till nazism och fascism.
Sedan dess har det varit tyst om vitboken, som Jimmie Åkesson offentliggjorde planerna för redan 2017.
Men nu är den andra delen i princip klar.
Författaren Tony Gustafsson, som är idéhistoriker med kort förflutet på Uppsala Universitet, planerar att lämna in nio nya kapitel; hela 430 nya sidor, till partiledningen i september – då han är klar med slutredovisningen.
– Nu sitter jag med textbearbetningen, en inramning och små kapitelsammanfattningar, säger Tony Gustafsson till Aftonbladet.
SD när Jimmie Åkesson gick med - etnonationalism och krav på repatriering
Tony Gustafsson har undersökt Sverigedemokraternas ideologiska utveckling. Han har också fortsatt undersökt partiets historia under de tidiga åren på 1990-talet.
Jimmie Åkesson gick enligt Tony Gustafsson med i SD 1995, exakt vilken månad han gick med i partiet är dock fortsatt oklart.
– Det första omnämnandet i materialet som inte omnämner Åkesson direkt men där man förstår att han är drivande är en rapport från november 1995 om att Sölvesborg har grundat en SD-lokalavdelning och att det är stor aktivitet där nere.
– De träffar jag får på honom ligger vid 1995 och är ett halvår efter att Mikael Jansson övertog partiledarskapet. Men det är svårt att säga något definitivt. Medlemsregistren skrotas eller uppdateras vartefter så där finns ingen möjlighet att se när han gick med.
1995 hade Sverigedemokraterna ett program som fastslog att invandrare var ett hot mot Sverige, säger Tony Gustafsson. Viljan och målet var att invandrare skulle återföras till sina hemländer.
– Det var ett väldigt tydligt etnonationalistiskt parti med en väldigt sträng uppfattning om vad en svensk var och vad svenskhet var. Idén är att utomeuropeiska invandrare utgör ett hot på etniskt grundval och att de personerna inte kan bli svenskar helt enkelt.
– De hade ingen integrationspolitik. Det var ju bara repatriering, att dessa personer ska lämna landet.
70-regeln
Tony Gustafsson har i sina studier av SD:s historia och ursprung hittat ett beslut från 1994 som slår fast att samtliga icke-européer som anlänt i Sverige efter första januari 1970 skulle återbördas till sina hemländer – den så kallade 70-regeln.
Först 1999 avskaffades regeln, alltså fyra år efter att Jimmie Åkesson gick med i partiet.
– Partiledaren Anders Klarström uppskattade innan det formella beslutet att det skulle omfatta 300.000 till 400.000 människor.
– Det är kärnan i partiet.
Tony Gustafsson slår också fast att SD då hade dörrarna öppna för radikala organisationer och en acceptans av fascistiska nationalsocialistiska grupper.
Personer inom SD var då organiserade i flera rörelser och gick mellan partier med icke-demokratiska och rasideologiska rörelser.
– Det var ett parti som inte hade fjärmat sig. Man tar avstånd redan 1988, men i praktiken fanns en acceptans inom partiet. Jag får intrycket att man resonerade så att om en person ville engagera sig i partiet så fick man ha sina idéer, bara man inte uttryckte dem och arbetade för partiet och programmet.
Samtidigt konstaterar Tony Gustafsson att Jimmie Åkesson tillsammans med Björn Söder, Mattias Karlsson och Richard Jomshof var pådrivande för att ändra partiets inställning i frågan.
Kvartetten ska ha legat bakom svängningen mot att SD skulle acceptera assimilering, att invandrare kan anpassas till majoritetskulturen, och lämna tanken om repatriering.
– De formulerar idén om att ställa nationalismen på kulturell grund. Det handlar inte om härkomst, man kan komma var som helst ifrån i världen, men om man vill så kan man assimileras in i svenskhet. Det är Karlsson och Åkesson som styr det där programmet.
– De går med i ett parti och efter ett par år så börjar man se de första tecknen där de hamnat i positioner där de verkligen kan påverka partiet ideologiskt.
Kravet från partiet: Klar innan valet
Tony Gustafsson har varit förtegen med sina eventuella sympatier för Sverigedemokraterna.
Men kort efter att den första delen av vitboken publicerades avslöjades att han varit medlem i partiet – något som avfärdats av Martin Kinnunen som ”irrelevant”.
Enligt Tony Gustafsson har partiet bara haft ett krav på honom: att han skulle vara klar med en del innan valet förra året. Ett krav han också mötte när den första delen släpptes i slutet av juni förra året.
– De insisterade. De sa att de måste ha något att visa upp innan valet för att de har hållit på med det här redan sedan 2018 års val och de ville visa att de var igång.
Dessutom ska partiet ha velat vänta tills efter politikerveckan i Almedalen, där Sveriges medier och politiker samlas under månadsskiftet juni och juli, innan delen släpptes.
– Det är väl ungefär det sämsta tillfället som man kan göra sådana här utspel på.
Nota på miljonbelopp
Planen har varit att hela projektet skulle ta 12 månader, men vitboken kommer att stå klar först efter 18 månader. Tony Gustafsson säger att han har fakturerat partiet 240.000 kronor per kvartal och av det tagit ut en lön på omkring 30.000 kronor i månaden efter skatt.
Därmed landar slutnotan för partiet på nästan 1,5 miljoner kronor för Tony Gustafssons arbete.
– Jag satte samma lön som jag haft som vikarierande lektor. Det är det som är normen.
När slutmanuset är inlämnat i september är det upp till partiet, där riksdagsledamoten Martin Kinnunen leder arbetet, att göra vad man vill med vitboken.
– Partiledningen behöver läsa och diskutera vad jag kommer fram till. De ska sedan skriva en del som ska tryckas tillsammans med själva vitboken där de förklarar partiets inställning till det som har framkommit.
– De har ingen deadline vad jag vet. Jag skulle gissa på att det som kommer ta tid är den interna diskussionen. Jag vet inte hur de kommer att hantera det. Men vad partiet bör göra är att formulera ett förhållningssätt till sitt förflutna. Det är det som kommer att ta tid, säger Tony Gustafsson till Aftonbladet.
”Fan inte nyttigt”
Tony Gustafsson har haft tillgång till SD:s partiinterna arkiv, som är placerat i partiets lokaler vid riksdagen. Där fann han protokoll, bilagor och annan dokumentation som ligger till grund för arbetet.
Han har även sökt i öppna mediekällor för att hitta uppgifter om SD:s historia.
– De bara släppte in mig i ett rum som såg ut som att någon kastat in en handgranat. Jag fick börja med att rekonstruera arkivet. Det var ungefär 70 eller 80 Ikea-kartonger som jag fick öppna.
Enligt Tony Gustafsson är planen att hela vitboken, som kommer att omfatta runt 500 sidor, ska ges ut på SD:s egna förlag Blåsippan.
– Jag hoppas att de drar ut på det.
Varför då?
– När jag lämnar in det här förbannade manuset så måste jag ha två, tre månader då jag bara loggar ut ur tillvaron och bara blir människa igen. Jag har levt med det här projekten i ett och ett halvt år och det är fan inte nyttigt. Jag har haft sammanlagt två veckors semester på 18 månader.