Så lever städernas hemlösa på nätterna
Uppdaterad 2023-08-28 | Publicerad 2023-08-26
Bilden säger allt.
På centralstationerna i Stockholm och Malmö sover många hemlösa varje natt.
Men hur har de hamnat här och hur börjar den dag som slutar på en hård bänk?
Stockholm
Midnatt på Stockholms centralstation. Här sover många hemlösa på nätterna.
– Vi ligger långt ner, vi prioriteras inte i samhället. Titta runt här – samhället har inte lyckats, säger Mikael Ljungmark som är en av dem.
Mikael och de andra hemlösa sitter tätt intill varandra, för att försöka få värme och kunna somna en stund. De väntar på att klockan ska närma sig 02, då de måste gå vidare till nattbussarna. På centralstationen får de hemlösa inte tillbringa natten, även om de sitter upp blir de väckta av vakterna.
Peter har fått problem med benen på grund av hur han sover.
– När man sitter och sover, då svullnar benen. Det är hemlösas främsta sjukdom, benen svullnar och man kan få en blodpropp, säger Peter Andersson.
Peter och kompisen Johan köper resekort varje månad och åker runt på nattbussarna i Stockholm och ibland till Arlanda. Under resan får de ibland några timmars sömn, ibland ingen alls.
Mikael Ljungmark tar en lång promenad varje natt. Han har jobbat som lastbilschaufför och haft ett vanligt och lugnt liv med fru och barn. Några år efter skilsmässan hamnade han på gatan och förlorade allt, familj och hus.
Mikael har haft praktik på en kafeteria i fyra år, nu jobbar han tre dagar i veckan som timanställd.
– Alla hemlösa klarar inte av lägenhet heller, det finns missbrukare. Men de som klarar det borde få hjälp. Det är min personliga åsikt, säger han.
Vi passerar stadshuset, Sveriges största polisstation och många andra platser. Vi pratar om politik, familjen och framtiden. Mikael vill ha ett fast jobb, då kan han få en lägenhet och kunna träffa sitt barn oftare.
Vi passerar två personer som ligger och sover på marken.
– Arbetsgivarna vill att man ska ha bostad, de tycker att det är svårt att sköta jobbet utan det. Socialen kräver att man ska ha jobb för att få hjälp med bostad.
Efter några kilometer är vi tillbaka men nu ska vi sitta inne på Cityterminalen. Där inne möts vi av klassisk musik, I Molto Allegro. Samma musik spelas varje natt fram till klockan 06 på morgonen. Mikael pratar tyst för att inte väcka de andra.
En hemlös kvinna försöker sova sittande, men vaknar hela tiden till av att hon nästan ramlar varje gång hon somnar.
Klockan är 07, natten är slut.
Nu börjar en ny dag – sedan är det dags att hitta någonstans att sova igen.
Malmö
Klockan är 03, en sommarnatt i slutet av juli. Aftonbladet är på centralstationen i Malmö. Musiken, skratten och bråken har tystnat. Nu hörs bara vakternas steg och ambulanssirener på avstånd.
Här ligger Bengt Winn, 63, en av Malmös hemlösa. Han brukar sova illa – håller för öronen, blundar och försöker sova igen. Bengt har varit hemlös i tre år.
– Jag har jobbat som kock i 45 år och betalat skatt till mitt land, säger han.
Runt 06 på morgonen sitter Bengt på busshållplatsen och väntar på bussen som ska ta honom till Stadsmissionen i Värnhem. Där ska han få frukost och kanske en dusch.
Bengt fick problem med benen för tre år sedan. Det ledde bland annat till att han förlorade sitt arbete.
”Vem vill ha ett handikapp?” frågar Bengt retoriskt och pekar på sina ben. Han berättar att hans liv förstördes efter att han hamnade i rullstol. Sedan han blev arbetslös har han en god man som han inte känner sig trygg med.
– Gode mannen har spärrat mina kort, jag behöver busskort men hon köper inte ens det. Varje gång jag har försökt att nå personen har jag blivit utskälld om att jag kontaktar henne. Jag åker buss utan att betala och tigger på gatan för att kunna utföra mina behov, säger Bengt Winn.
Bengt har kontaktat banken för att öppna ett nytt konto men detta krävde en bostadsadress. Hans händer är såriga på grund av att han kör rullstolen så långa sträckor om dagarna.
Klockan är runt 07 när Aftonbladet följer med Bengt till Stadsmissionen. På bussen är han glad över att visa upp sin biljett för första gången på länge.
Vi kliver av i Värnhem. Det är en kvarts promenad till Stadsmissionen – men den sträckan känns längre för Bengt som åker rullstol.
Bengt blir nedstämd och kör rullstolen allt långsammare.
– Jag försöker hålla mig glad och trevlig, men det är svårt när man hela tiden får slag i nacken.
Vi är framme vid Stadsmissionen där många andra hemlösa har samlats. Vissa har sina hundar med sig men dem tvingas de lämna utanför. Med trötta ögon men leenden på läpparna hälsar de på Aftonbladets reporter.
Bengt måste ta en annan ingång med rullstolen. Omkring 100 personer serveras frukost inne i den stora matsalen. De har olika åldrar, olika bakgrund och olika ursprung.
– Tack för allt, hoppas det blir förändring. Så här ser det ut, säger Bengt Winn.
Bengt kör rullstolen med ena handen och med andra armen hälsar han hejdå med ett litet leende. Han kör in i matsalen och dörren stängs bakom honom.
Eleonor Holmlund är 70 år gammal och kommer från Helsingborg. Som 16-åring hoppade hon i arbetslivet, men tvingades av olika anledningar sluta jobba vid 50 års ålder.
– Det var skamligt att vara alkoholist och kvinna. Socialen hjälpte mig med behandlingshem – det var det bästa jag gjort, säger Eleonor Holmlund.
När hon blivit nykter fick Eleonor nytt hopp om livet. För att få en nystart gick hon till socialen för att få hjälp att hitta ett nytt jobb.
– De sa till mig att det inte fanns någon som skulle anställa mig. Det gjorde ont att höra. Det hände för länge sen men det tryckte ner mig. Man känner sig så förnedrad, säger Eleonor Holmlund.
Eleonor har synproblem. Hon gick till socialen för att få hjälp med glasögon – men fick svaret att hon fick lösa det med sin pension som knappt räckte till.
– Jag har aldrig gjort något som skulle skada mitt land, betalar fortfarande skatt på min pension. Men vi syns ändå inte, säger Eleonor Holmlund.
Den senaste nationella kartläggningen som gjordes av Socialstyrelsen 2017 visade att drygt 33 250 personer levde i hemlöshet. Det finns inga uppdaterade siffror på hur många som lever i hemlöshet i dag.