Busch och Kristersson behöver Åkesson – och blir hans nyttiga idioter
Man skulle kunna tro att SD-ledaren Jimmie Åkesson hade ett osedvanligt starkt utvecklat sinne för svart humor.
Särskilt när han till synes lågande av harm trädde fram på Aftonbladet debattsida (4 feb) och klagade över Socialdemokraternas ”hätska angrepp och fula ord”. Samt jämrade han sig över att ”anständighetens gräns är sedan länge passerad”.
I det senare har Åkesson naturligtvis helt rätt. Sverigedemokraterna passerade den gränsen för mer än tio år sedan när de slog larm om att det föddes alldeles för många muslimska barn i Sverige. De spred lögnen om att Muhammed blivit det vanligaste namnet på nyfödda barn i Sverige fast det inte ens var med på tio i topp-listan. 113 380 barn namngavs förra året i Sverige. Där återfinns 379 Muhammed.
Kampanjen mot det muslimska hotet Muhammed kröntes med att ledaren Åkesson själv skrev i Aftonbladet att islam var ”vårt största utländska hot sedan andra världskriget”.
Observera det där med ”utländska” hot. Svenska barn som heter Muhammed är utländska och utgör en fara för nationen nationen i paritet med ett världskrig.
Detta är den ideologiska kärnan i SD, en konspirationsidé som går ut på att ”muslimerna” skall gripa makten i Europa och införa teokratisk diktatur genom forcerat barnafödande. I denna framtida diktatur, inom trettio år, kommer vita människor att bli i bästa fall andra klassens medborgare, i realiteten slavar. Därför utgör varje nyfött barn som döps till Muhammed eller lika förhatligt namn ett allt överskuggande hot mot svenskheten.
Så långt alltså frågan om ledare Åkessons syn på anständighetens gräns.
Betydligt roligare blir ledare Åkesson när han klagade över hur han utsätts för ”hätska angrepp och fula ord”.
För samtidigt löpte hans virala stormtrupper amok i Sverigedemokraternas officiella Youtube-kanal där man lät glåporden hagla över sitt senaste hatobjekt, kulturministern Amanda Lind. Det var ord och inga visor, skulle kanske den för fula ord så känslige Åkesson hävda: ”Satans landsförrädare”, ”batikhäxa”, ”kasta ut rastaludret”, ”kan vi ge den som tog Anna Lindh permissions nästa helg?”.
Det senare är alltså ett förslag om att ”ta”, dvs mörda, också kulturministern.
Sådana här hot- och hatkampanjer på nätet är inga misstag, inga förlöpningar. Det är en sedan många år genomtänkt strategi för att skrämma meningsmotståndare till tystnad.
Det är dessvärre en fungerande strategi. Var tredje svensk journalist uppger sig nu ha blivit hotad under det senaste året. Och fyra av tio journalister uppger att de drar sig för att skriva om vissa ämnen för att slippa de sverigedemokratiska stormtrupperna.
Det här handlar alltså inte om enstaka dårar i SD:s marginal. Sådana som regelbundet väcker Åkessons ohöljda förvåning varje gång Expressen sätter fast någon ny rashatare. Ingen svensk politiker kan se så förvånad ut som Åkesson i det läget.
Ett på senare år lika väl inarbetat mönster i SD:s strategi är historieförfalskning. Som i filmen ”Ett folk, ett parti” som SD lanserade före valet 2018 där man förde fram den halsbrytande tesen att Hitlers nazism hade sitt ursprung i svensk socialdemokrati och där till och med Olof Palme var en av de skurkar som ”såg till att driva igenom dessa illdåd”.
Det finns en hel del besvär med att ta SD på orden och säga emot. För alltför många av oss handlar det om oro för att råka ut för SD:s välorganiserade hat- och hotkampanjer.
Men vanligare är kanske ändå motviljan mot att ens behöva diskutera SD:s uppenbara stolligheter. Som det där med att ”muslimerna” illistigt föder många barn i syfte att införa religiös diktatur av iransk typ, ”senast 2050”. Eller det där med att Hitlertysklands nazism hade sitt ursprung i svensk socialdemokrati. Det känns helt enkelt för dumt för att befatta sig med.
Dessbättre är det en del av oss som biter ihop och tar itu med dumheterna, se exempelvis Ola Larsmos artikel i DN den 10 februari angående SD:s taktik med falsk historieskrivning.
Men det finns också en tredje faktor i det politiska spelet som bidrar till att SD kommer undan med så mycket av sina idiotier.
För att det skall kunna bli en moderatledd regering efter valet 2022 behövs SD. Det är ett ofrånkomligt faktum.
Därför har det uppstått ett på sätt och vis naturligt intresse inom den demokratiska högern att blåmåla SD. Som när den lilla elaka Ebba Busch gullar med Jimmie Åkesson för att han uppvaktat henne med ”distansfika” eller när hennes partikamrat riksdagsmannen Magnus Jacobsson inställsamt bekräftar SD-dogmen att nazismen egentligen är en del av vänstern. Moderaterna öser på liknande sätt beröm över vad man beskriver som SD:s utveckling mot demokrati.
Det är dilemmat. SD:s ideologiska utspel är för sjövilda för att man ska tro sig behöva bemöta dem. Och högern inom M och KD måste till varje pris ha med Jimmie Åkesson i båten.
Inget av Europas stora fascistpartier kom till makten på egen hand. Såväl i Italien som Tyskland som Spanien fick de hjälp av nyttiga idioter inom den vanliga högern.
För övrigt anser jag att…
… Sverige rättvist hamnat på den ”skammens lista” som FN upprättat över de länder som inte hämtat hem sina fångna kvinnor och barn från koncentrationslägren i Syrien.
… det var föga överraskande att Teliadirektörerna, mot sitt erkännande, friades för att ha mutat Uzbekistans diktatorsdotter Gulnara Karimova.Direktörer blir nästan alltid frikända. Domstolen fann att Karimova inte var mutbar. Men i Uzbekistan dömdes hon hårt för mutorna.