I dag vittnar Max och Sagas föräldrar

Erik Wiman

Hovrättsförhandlingar mot tyska Christine Schürrer fortsätter

På tisdagsmorgonen återupptogs förhören med mördade Max och Sagas mamma, Emma Jangestig.

Barnens misstänkta mördare, Christine Schürrer, följde förhandlingen från ett medhörningsrum.

Under fredagens förhandlingar fick hon lämna rättssalen på grund av de känslomässiga påfrestningarna för Emma Jangestig.

09:00

Tyskans advokat Per-Ingvar Ekblad återupptar förhöret med Emma Jangestig. Advokaten inleder med att gå igenom tidigare polisförhör med Emma Jangestig.

Advokaten frågar Emma om tiden efter att hon vaknade upp på sjukhuset.

Pratade ni mycket om vad som kunde ha hänt, du och din sambo?

– Jag pratade och han lyssnade. Han sa till mig att jag skulle prata med polisen istället.

Advokatens frågor handlar inledningsvis om vilken information Emma fick från sina anhöriga efter det att hon vaknade upp och hur mycket hon visste om den misstänkta Christine Schürrer. Advokaten läser upp avsnitt ur polisförhören där Emma har pratat om tyskan. Ekblads uppfattning är att Emma Jangestig har påverkats att peka ut hans klient som hennes barns mördare.

Det förefaller som det är väldigt mycket prat inom familjen om den här tyskan?

– Det var jag som pratade och min sambo som lyssnade. Jag blev ofta arg på honom för att han inte ville ge mig någon information, säger Emma Jangestig.

09.50

Dina minnesbilder från mordkvällen stämmer inte så bra överens under förhören?

– Jag kan bara säga att jag har gjort mitt allra bästa hela tiden. Polisen har sagt att jag ska säga allt jag minns och det har jag gjort.

Vilka är dina minnesbilder i dag?

– Jag minns hur hon tar sig in, hur jag står mot väggen och hur jag ligger ner.

Advokaten frågar Emma om vad som möter henne när hon öppnar dörren till sitt hem på mordkvällen.

Vilken minnesbild har du i dag av den personen utanför?

– I dag är den bilden en gul tröja, mörka byxor. Väldigt liten mage, jag reflekterar över att hon inte kan ha fött barn. Jag vet vem det är jag har utanför dörren.

Hur vet du det?

Hon presenterar sig som Tine och jag känner igen henne från en bild jag sett från min sambos bilddagbok. Jag kände igen henne. Jag visste vem det var.

Advokat Ekblad fortsätter att gå igenom förhör efter förhör om har hållits med Emma.

Hon berättar att hon strax efter att det gick upp för henne vad som hänt, trodde att hon själv kunde hållas som misstänkt för morden.

”Alltid poliser runt mig”

– Jag trodde det eftersom jag hade jag alltid hade poliser runt mig.

Du säger i ett av förhören att du inte vet om man kan lita på ditt vittnesmål efter de hårda smällarna du fått mot huvudet, har du några kommentarer till det?

– Bara att jag inte är någon läkare, det är inte jag som ska bedöma det.

Advokaten fortsätter att gå igenom förhör efter förhör som har hållits med Emma Jangestig. Han läser innantill och ber sedan om Emma Jangestigs kommentarer. Efter en och en halv timmes förhör avbryts förhandlingarna för en paus.

10.45

När förhandlingarna återupptas efter pausen närmar sig advokaten slutet av sitt förhör med Emma. Än en gång får hon med egna ord berätta om sina minnesbilder från mordkvällen.

– När jag öppnar dörren tränger hon sig in och ger mig en smäll på högersidan av huvudet. Sedan minns jag att jag står framför en vägg och har henne framför mig. Sedan, till slut, minns jag att jag ligger ner.

Du har sagt att vederbörande har svarta glasögon när hon kom in i huset?

– Ja utanför dörren, men inte i hallen.

Det här finns det inga uppgifter om i tidigare förhör. Har du någon förklaring till det?

– Nej.

Det här med glasögonen hade du först berättat för din sambo, innan du sa det till polisen?

– Jag fick minnet uppspelat i mitt huvud. Min sambo sa att jag skulle ringa polisen, vilket jag gjorde på morgonen efter.

Jag har nu läst upp ganska många citat ur förhören. Du säger att det är du som pratat och inte din sambo, men du väljer att inte kommentera när det är din sambo som sagt något.

– Jag trodde att det var uppenbart att min sambo alltid sa att jag skulle prata med polisen, inte med mig.

Jag kommer att hävda att din sambo är en slags informationsförmedling mellan dig och polisen, har du någon kommentar till det?

– Jag vet inte alls vilken uppgift han hade när jag var på det skyddade boendet. Men jag vet att han gjorde mig mer arg än tillfreds för att han inte ville säga något.

Hur kommenterar du att dina minnesbilder i det sista förhöret skiljer sig från tidigare?

– Bara det att minnet kom mer och mer ju längre tiden gick.

Vapnet, om det nu var en hammare, som det har sagts. Det har du inte sagt ett enda ord om förrän du får information av polisen vad som kan ha använts. Varför inte?

– Jag kan inte placera var jag sett hammaren, men jag ser den någonstans.

Du kan inte förklara varför du inte har nämnt hammaren tidigare?

– Nej.

Advokaten avslutar förhöret med Emma Jangestig.

11.00

Åklagaresidan tar över förhören med Emma Jangestig.

”Kunde sätta ord på minnena”

Frieda Gummesson:

Ett av citaten som försvararen läste upp handlade om att du måste ha fakta för att gå vidare. FIck du några sådana fakta?

– Nej inte förrän jag kom hem från det skyddade boendet.

Känner du någon skillnad mellan drömmar och minnen?

– Minnen är att jag kan gå tillbaka och berätta om mitt bröllop. Drömmar är fantasier.

Minnet vid dörren är klart säger du, hur är det med minnena vid de andra två sekvenserna från mordkvällen?

– Vid dörren, mot väggen och när jag ligger ner är klart, men det jag ser är lite suddigt.

Jag undrar hur är det med minnena över tid?

– Alla minnen har utvecklats under tiden. Först är det suddigt, något jag inte kunde sätta fingret på, men ju längre tiden gick kunde jag sätta ord på minnena.