Folkliga upproret nära inbördeskrig
Publicerad 2012-02-22
Över 6 000 döda hittills – soldater som vägrar lyda order avrättas
Det startade förra våren som ett folkligt uppror mot diktator Bashar al-Assad, en del av den arabiska våren.
Regimen försökte slå ner upproret med våld.
Resultatet är att delar av landet befinner sig i vad som alltmer liknar ett inbördeskrig.
I början demonstrerade folk fredligt på gatorna i städer som Daraa och Homs. Regimen beordrade armén att skjuta mot sitt eget folk. Soldater som vägrade blev avrättade.
Det ledde till att fler och fler soldater hoppade av från armén. De bildade Fria syriska armén som tog upp kampen med de vapen de lyckats få med sig från armén.
I dag består upproret av två delar.
Vanliga civila som fortsätter att demonstrera på gatorna med risk för sina egna liv. Demonstrationerna har spritt sig till en stor del av landet, inklusive huvudstaden Damascus förorter.
Väpnade attacker som Fria syriska armén genomför mot arméförläggningar och säkerhetstjänstens högkvarter.
Daglig beskjutning
Staden Homs har blivit centrum för det väpnade motståndet. Delar av staden behärskas av oppositionen och står sedan en tid under daglig artilleribeskjutning från den reguljära armén.
Eftersom de få utländska journalister som släpps in bara får se vad regimen vill att de ska se är det svårt att få grepp om vad som egentligen händer. Enligt mänskliga rättighetsorganisationer har hittills minst 6 000 människor dödat. Men siffran är mycket osäker.
Skadade vågar inte ta sig till vanliga sjukhus eftersom de då riskerar att gripas och torteras. På de provisoriska fältsjukhus som oppositionen upprättat runtom i landet är det ont om mediciner och kapacitet för att operera.
Inte bara frihet
Många har förutspått att Bashar al-Assad snart ska tvingas avgå. Men än så länge visar han inga tecken på att ge upp. Ryssland och Kina stoppade med sitt veto en resolution i FN:s säkerhetsråd som skulle ha uppmanat Assad att lämna över makten till en efterträdare som skulle bilda en samlingsregering.
Konflikten handlar inte längre bara om frihet och demokrati. Det har smugit sig in ett etniskt element. Assad-klanen tillhör minoriteten alawiterna, en sekt som lutar mot shiaislam. Majoriteten av syrier är sunnimuslimer.
Syriens bästa vän Iran är också shia-muslimskt medan de flesta andra arabländer är sunnimuslimska och nu sätter hårt tryck på Assad att avgå.