15 år som klubbarrangör

I dag är det hyfsat exakt 15 år sedan Damon Zurawski fastnade i klubbträsket, som han själv uttrycker det det.

- Jag hade aldrig tänkt, aldrig velat och vill fortfarande inte driva klubbar. Men jag är tydligen bra på det.

Du låter lite bitter?

- Man kan säga att jag blivit luttrad. Jag dj:ar minst 2-3 gånger i veckan och har gjort det länge. Det blir som vilket jobb som helst. Det är hyfsat lättförtjänta pengar. Men ärligt talat gör jag det mest för att jag inte kommer på något bättre. Dessutom så tycker jag att det är ganska töntigt att vara dj, man trycker ju bara på play och spelar andras låtar. Hela dj-kulturen är rätt lökig också, haha.

Hur börjar då en ofrivillig klubbkarriär? Året var 1993 och Damon hade aldrig haft en tanke på att starta klubb. På Liljeholmens tunnelbaneperrong sprang han en kväll på en bekant som var inne på att starta svartklubb. Han övertalade Damon att vara med.

- I slutändan blev det ingen svartklubb utan faktiskt en laglig medlemsklubb – Misericordia.

Sen körde han klubben Eclipse som huserade på Grottan varje lördag under ett antal år. Därefter startade Damon långlivade klubbar som Rocks, Rabbit Fighter och Klubb Kalashnikov.

- Jag och Gustav Bendt hade klubben The Art of Parties ett tag också. Han var riktigt driven redan då. Club Killers är en av de bästa klubbarna i Stockholm nu!

Vilken klubb har du gillat bäst?

- Alla klubbar är roligast i början. Rabbit Fighter var skitkul. Vi startade 2001, tror jag, då fanns inga rockliveställen. Det var innan Debaser.

- Jag startade Rabbit Fighter med Skinny som spelar i Deathstars. Vi bodde ihop och var ute sju kvällar i veckan. Av dessa hade vi klubb tre. Vi tjänade skitmycket cash och var konstant fulla. Det var roligt, ett tag. Ibland känns det som att det är mitt jobb att vara full.

Hur lyckas man bli kvar i klubbsvängen i ett och ett halvt decennium trots att man inte riktigt vill?

- Man lever ett annorlunda liv i klubbvärlden. Man tappar kontakten med vanligt folk som jobbar vanliga kontorstider. Sen säger någon ”gör det här så får du en massa pengar” och då säger man ”visst” för man måste ju betala hyran. Sen är det ju alltid kul med nya grejer. Det är när man jobbat på samma ställe i flera år, varje lördag, som man tröttnar.

- Fast Klubb Kalashnikov är fortfarande helt magiskt ibland. Det är så kul med rysk musik. Det är ett sådant fantastiskt partyös. För två veckor sen var det en sån magisk kväll. Folk crowdsurfade, det var kosacksdans och vodkadrickande. Jag hade trott att det skulle bli en dålig kväll, men det blev det inte. Det enda jag lärt mig under de här femton åren är att man inte vet någonting i förväg.

Vad gör du när du inte jobbar?

- Jag försöker undvika krogen när jag inte jobbar, fast det händer ju inte så ofta... När jag är ledig låser jag in mig i studion. Jag vill inte träffa folk. Man blir lätt trött på folk när man ska vara social hela tiden. Jag kan känna mig som en värd när jag har klubb, att jag måste ta hand om alla, då kan det vara skönt att bara vara helt ensam ibland.

På dagen då?

- Nu håller jag på och designar en affisch till Hornstull Strand. Annars har jag en studio och bandet The Other Flesh. Vi håller på och spelar in en ny singel nu så det går åt mycket tid i studion. Annars går det åt en hel del tid till att promota klubbar genom facebook, myspace och affischering. Dessutom har jag fått ett ryck och läser om alla Peter Englunds böcker. Det är inga problem att sysselsätta sig.

Som dj har Damon under namnet Dr Zurawski gästat Mosebacke, OBaren, Vampire Lounge, Debaser, Bröderna Olsson, Södra Teatern, Kägelbanan, Spy Bar, Berns, Café Opera samt diverse klubbar och barer i Berlin, Amsterdam, London och Boston.

Hur länge till kommer du att hålla på?

- Jag hoppas på några månader till, men det blir säkert 15 år. Hur ser det ut för dig? Blir du kvar? I så fall kan vi väl höras till 30-årsjubileet?

Sofia Lundgren

Allt om Stockholm

2009-01-14

Klubbveteran