Så kan det politiska rävspelet avgöra valet

Valprofessorn: ”De är absolut en maktfaktor”

Publicerad 2022-07-20

En okänd maktgrupp kan avgöra valet med ett politiskt rävspel.

Och det är en grupp som växer och blir starkare – stödröstarna.

– De kan bli helt avgörande för vilken regering vi får, säger valprofessorn Henrik Ekengren Oscarsson.

När makten utgår från folket avgör valsedlarna vilka partier som får förtroendet att bilda regering. Det är valsedlarna som speglar åsikter och ideologiska ställningstaganden. Men det finns en grupp väljare som går mot strömmen. En maktgrupp som är stark nog att avgöra valet.

– Absolut. Stödröstarna är en maktfaktor, säger Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap och ledare för valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet.

Brännfrågan

Stödröstarna – så många som var femte väljare – har vid de senaste två senaste riksdagsvalen lagt sin röst på någon annan än den de egentligen gillar bäst. De gör det för att lyfta en fråga de tycker är viktig, eller, vilket är mer etablerat, för att hjälpa småpartier över fyraprocentsspärren in i riksdagen.

En brännande fråga när flera partier, som Liberalerna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna, alla är lindansare runt spärren, enligt opinionsundersökningarna.

– Det ser ut att bli väldigt jämnt mellan två tänkta regeringsalternativ och vilka småpartier som kommer in eller ramlar ur kan bli helt avgörande för vilken regering vi kommer att få i Sverige. Liberalerna och Miljöpartiet ligger en bit under spärren, hur stor möjlighet har de att få stödröster från andra partiers sympatisörer?

– Det är den stora frågan inför valet, menar Henrik Ekengren Oscarsson.

Han nämner Kristdemokraterna som exempel på ett parti som dragit nytta av det taktiska spelet. Utan stödröster hade KD inte klarat fyraprocentsspärren en enda gång sedan valet 2006.

 Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, tror att stödröstarna kan bli helt avgörande i höstens val.

Men stödrösterna är inte bara ett vågspel för partierna. Dramatiken omfattar även väljarna, stödröstarna själva.

För att lyfta ett parti med en procentenhet krävs 65 000 röster. Är det vad som krävs för att få ett parti över fyraprocentsspärren innebär 64 999 röster att de är bortkastade. Och att de i stället hade kunnat räknas in och stärkt stödröstarens egentliga favoritparti.

Så hur kan stödröstarna veta att de inte slösar bort sin röst?

– Det kan de inte riktigt veta, säger Aftonbladets inrikespolitiska kommentator Lena Mellin.

– De hoppas såklart att deras röst ska spela roll och bidra till att deras parti kommer in och stöder deras regeringsalternativ, alltså väljarens regeringsalternativ. Men om partiet de stödröstar på inte kommer in i riksdagen så har de kastat bort sin röst.

Av den anledningen kan det vara avgörande för ett parti huruvida det kan räkna med stödröster eller inte hur nära spärren de ligger i opinionsmätningarna.

Ligger ett parti på 2-2,5 procent i mätningarna krävs uppemot 130 000 röster för att nå de magiska fyra procenten. Detta kan avskräcka möjliga stödröstare som kan se det som osannolikt att målet nås.

Å andra sidan, ett parti som ligger på 5-5,5 procent i mätningarna riskerar också att bli utan stödröster då avståndet till spärren kan ses som säkert, även om opinionsundersökningarna kan spela alla ett spratt.

– Statsvetare försöker experimentellt ta fram vid vilken punkt de flesta väljarna ser ett parti som ”förlorat”, en bortslängd röst, och vid vilken decimal man kan tänka sig att stödrösta, men det går inte att ge ett sådant tal, säger Lena Mellin.

– Ska man vara en strategiskt röstande väljare så måste man ha så mycket information man kan. Har man väl bestämt sig för att rösta strategiskt vill man inte ta några onödiga risker. Det är ju jobbigt att ha slängt bort sin röst.