Stanislav, 33: ”Vi lägger inte ned våra vapen”
Uppdaterad 2022-02-26 | Publicerad 2022-02-25
Många har flytt Ukrainas huvudstad, men fler är kvar. I Kiev skapas långa köer av invånare som vill försvara staden.
– Vi kommer inte att lägga ner våra vapen. Vårt samhälle är enade om att vi ska strida mot de ryska inkräktarna, säger Kievbon Stanislav Boudyonny, 33.
Kiev är under angrepp av den ryska armén och under fredag förmiddag har strider utbrutit i stadens norra delar, enligt landets försvar.
– Situationen i Kiev just svår, men våra styrkor skyddar staden och situationen är under kontroll. Hela dagarna hör vi ljuden från luftangrepp och explosioner. Jag har fått rapporter om att vi stoppat ryska trupper på flera håll från att ta sig in i staden och starta markstrider.
Han har precis tagit sig hem från dagens första insats, att skapa namnlistor åt rekryterarkontoret. Invånarna vill ta till vapen, berättar Stanislav.
– De får många förfrågningar, det är stora köer utanför kontoret. Många, många människor vill gå med i försvarsstyrkorna.
Är du rädd?
– Ja, lite rädd. Men det är inte den typ av rädsla som gör att jag går ner i källaren hela dagen. Jag promenerade genom staden i dag, och tog mig till och från kontoret säkert. Men det är mycket ångest i luften. Man kan inte vara helt lugn när det exploderar runtom kring en från alla håll.
I sitt tal inför invasionen uppmanade Putin ukrainarna att ”lägga ned sina vapen och gå hem”. Det hade ingen påverkan på det ukrainska folket, menar Stanislav.
– Vi kommer inte att lägga ner våra vapen. Vårt samhälle är enade om att vi ska strida mot de ryska inkräktarna. Vi följer instruktionerna från våra myndigheter, och vi har inte fått några såna instruktioner från dem. Så vi strider, och det kommer vi fortsätta med.
Förbereder sig för natten
Natten till fredagen har många Kievbor tillbringat under jord, i skyddsrum och tågstationer. Vid lunchtid på fredagen har många tagit sig upp och hem. Stanislav beskriver staden som relativt lugn då . Det är lugnet mellan stormarna.
– De är beredda med allt de behöver för att ta sig tillbaka till skyddsrummen.
Stanislav försöker pusta ut för att orka hålla sig vaken när det behövs.
– Nu ska jag vila i två, kanske tre timmar. Jag ska förberedda mig för natten, för jag vet inte om jag kommer få vila då. Jag passar på nu.