De börjar få ont om tid

Aftonbladet hängde med de fyra rödgröna ledarna under en dag

GÖTEBORG/KARLSTAD. Tre månader kvar till valet.

Mona Sahlins popularitet slår i botten medan Maria Wetterstrand når nya höjder.

Aftonbladet hängde på de rödgröna ledarna en dag för att ta reda på hur stämningen är.

Och vem som egentligen har makten.

Klockan är tio på förmiddagen på metallklubben på SKF i Göteborg. På väggarna hänger oljetavlor med röda flaggor.

Det här är klassisk socialdemokratisk mark.

Partiets ledare Mona Sahlin sitter mitt på träpodiet, omgiven av varsitt språkrör. Och så Lars Ohly (V) på kanten.

Inför några journalister drar de sitt senaste utspel: tio punkter som ska stärka Sveriges konkurrenskraft.

Det börjar bli ont om tid. Valvinden måste vändas.

Aftonbladets senaste mätning har just kommit. Den visar än en gång att alliansen leder. Jag nämner resultatet och frågar hur det påverkar stämningen.

– Äh, sånt gör mig bara mer taggad, säger Sahlin.

– Det är rent av bra. Så att vi inte tror att det ska gå för lätt, säger Peter Eriksson (MP).

– Du menar att vi borde tappa ännu mer, säger Ohly och skrattar.

n n n

Sju minuter över elva.

De fyra rödgröna ledarna har klivit ombord på tåget, i en första klass-vagn som ska ta dem till Karlstad. De tittar mot mig.

– Vad var det för undersökning du talade om? Exakt hur mycket leder de med?

Framför tv-kamerorna tonar politikerna ner den här typen av undersökningar. I verkligheten finns det få saker som intresserar dem mer.

Siffrorna påverkar medier och väljare. Uppgång leder till uppgång och tvärtom.

n n n

Maria Wetterstrand (MP) är arg. Miljöminister Andreas Carlgren (C) har skrivit en debattartikel i GP där han berättar hur alliansen ska göra Sverige grönt.

När hon nu vill möta honom i en debatt får hon beskedet att han gått på semester. Bägge morgonsofforna vill ändå ha dit henne i morgon.

– Jag har dagis då. Kan du ta det? frågar hon sin språkrörskollega.

Hon vänder sig bort från de andra tre, som diskuterar kungabröllopet. Sjunker ner i sin bok, ”Luftslottet som sprängdes.”

– Har du inte läst den än, säger Lars Ohly retsamt.

n n n

Skogar och sjöar passerar. Pressekreterarna klagar på bristande täckning. Men i höjd med Åmål plingar mobilerna till.

En svensk åklagare ska undersöka om Lundin Oil, där Carl Bildt suttit i styrelsen, begått folkrättsbrott.

– Intressant, säger Peter Eriksson och nickar.

Han lutar sig över sätet, mot de andra.

– Jag slår vad om att han

inte kommer tillbaka till regeringen efter valet.

– Jag tänker då inte utse honom, kontrar Sahlin.

Eriksson ser mot Ohly:

– Det vore lika troligt som om du skulle få ett erbjudande av dem.

Partifolket målar upp en bild av fyra människor som svetsats samman. Sahlin sägs vara storasystern, som löser konflikter. Ohly den roliga.

Eriksson underfundig. Wetterstrand rak.

Jag frågar alla fyra vem det är som bestämmer.

– Jag är lagledaren, säger Sahlin.

De andra protesterar inte.

Påfallande ofta är det hon som tar ordet först. Eller sänker rösten för att lägga diskussionen på en allvarligare nivå.

Resten av valrörelsen måste hon balansera mellan sina två roller: att hålla ihop de rödgröna.

Och rädda det egna partiet från katastrof.

n n n

Klockan två rullar tåget in i Karlstad.

– Kaaalsta’, skämtar Ohly.

En halvtimme senare sitter han, Sahlin och Wetterstrand framför Johan Ortfeldt, vd på Heavycast, som bland annat gjuter vindkraftverk.

Mona Sahlin ställer fråga på fråga om anställda och ekonomi, kunskap och kompetens.

Ohly undrar lite om tekniken.

Maria Wetterstrand är tyst.

Språkröret har lysande popularitetssiffror. Så bra att det till och med påstås att en borgerlig ledarsida fått instruktioner att sänka henne i stället för Sahlin.

Det är svårt att tro. Ibland ser hon nästan bekymrad ut. Wetterstrand är den av de fyra som håller lägst profil.

n n n

Partiledarna leds ut till gjuteriet, som trots att det är mörkt och

bullrigt anses vara en förebild för grön industri. Kamerorna smattrar.

En sista pressträff, sedan är dagen slut. Lars Ohlys parti har stagnerat i väljarundersökningarna.

Nu tittar han på bilderna i Aftonbladets fotografs kamera.

– Vilka fina färger! Men du måste ta bort lite på magen.

Så är han igång igen.

Opinionsundersökningar är viktiga. Men de ändrar inte en människas karaktär.

Staffan Lindberg