Margot Wallström: ”Hur kan vi inte bry oss?”

Kenan Habul

Margot Wallström går fram till Admir Buljubasic och ger honom en kram.

Han har precis lagt sin fars kista i graven och ber om ursäkt för sina smutsiga händer.

– Jag är tacksam att ni bryr er om oss, säger han.

– Hur kan vi inte göra det, svarar hon.

Att begrava en pappa vars kvarlevor man letat efter i 20 år tar bara en dryg halvtimme. När släktingarna kommer fram med kistan är det Admir Buljubasic som lägger den i graven. Enligt bosnisk sed skulle hans lillebror hjälpt till. Men han ligger redan i graven bredvid, dödad av de serbiska styrkorna i juli 1995 precis som sin far. Männen, släktingar som rest från Tyskland, Kroatien, Österrike, hjälps åt att skyffla jord med spadar.

Rösten sviker honom

Sveriges utrikesminister Margot Wallström står vid sidan om och iakttar. Ibland lyfter hon på solglasögonen och torkar tårarna.

– Berätta om din far, ber hon Admir Buljubasic, som bor i Borås sedan femton år tillbaka.

– Min pappa…

Och sedan sviker rösten honom, han står där tyst, säger att han inte hittar ord.

– Min pappa var bäst. Jag är så glad att naturen gjorde att jag liknar honom, får han fram till slut.

– Usch, nu gråter jag så mycket, sa Margot Wallström.

Början på ett nytt liv

Hon säger att han ska se begravningen som ett avslut på sökandet efter pappan, men också som ett början för ett nytt liv för honom och hans familj.

– Ja, äntligen har vi en plats att åka till och be på. Och bättre att begrava några ben än inga alls.

Han tackar utrikesministern för att hon kom. Det betyder mycket för honom och de kanske uppemot hundra tusen människor med rötter i Bosnien som i dag bor i Sverige, berättar han.

– Det är en del av vår historia. Hur kan vi inte bry oss, säger utrikesministern.

Är historia

Potocari är historia. De nästan 6500 gravstenarna står som monument över ofattbar ondska. När den serbiske premiärministern Aleksandar Vucic var på väg upp mot vip-läktaren började massan bua. En banderoll med texten ”för varje död serb ska vi döda hundra muslimer”, vecklades ut. Så sa Vucic i det serbiska parlamentet i början av 1990-talet. Plastflaskor och stenar kastades mot honom. Vissa försökte handgripligen ge sig på honom. Till slut flydde han från platsen.

Redan vid 14-tiden är begravningen över. Familjerna tar farväl av varandra. De börjar gå mot bussarna och bilarna. Många av dem kommer att vara tillbaka i Potocari om ett år.

Admir Buljubasic kramar om sin mor Mejra.

– Det kommer att mig att mig flera dagar att återhämta mig från det här. Men nu är det gjort, säger han.