Rock'n'roll med Bowie-spöke

Leo Spauls har tidigare dekorerat stan med purjolök, spelat i flera band och skrivit en svart komedi om den kristna högern. Nu är han aktuell med sin sjätte pjäs - ”Rock'n'roll Suicide” - där han även spelar sin barndomsidol David Bowie.

När Leo Spauls var 19 år gammal ringde han upp David Bowie och intervjuade honom för en musiktidning.

- Bowie skulle precis fylla 50 år och jag ville fråga ut honom om hela hans liv och karriär. Själv ville han mest prata om sin senaste skiva, men han var ändå underhållande, egensinnig och genomproffsig.

Pjäsen "Rock'n'roll Suicide" är löst baserad på intervjun han genomförde för snart tolv år sedan.

- Den handlar om en tjej som startar ett rockband. Hon åker runt i världen. Bowie dyker upp som ett slags spöke. Det är flera parallella handlingar men man kan säga att det handlar om rockmyten. Vi blandar en massa olika genrer. Det är realism blandat med metateater och så är det sång ibland och ett band på scenen...

- Jag försökte efterlikna Bowie rätt mycket när jag var tonåring. Efter ett tag kom jag på att man inte kan hålla på så. Min tolkning av honom i den här pjäsen är inte porträttlik. Det här är inte ”Sikta mot stjärnorna”. Och jag kan tyvärr inte sjunga lika bra som han.

Leo och teatergruppen Dr Benway Presenterars senaste pjäs ”Sent ska syndarn vakna” marknadsfördes med purjolökar. Hundra stycken hängdes upp runt om i stan som ett inlägg i debatten om affischeringsförbud.

- Vi ville bidra till debatten som pågick. För att synas måste man affischera illegalt eller betala dyrt för annonser i tidningar. Som fri teatergrupp kan man inte göra någondera.

Vad kan man förvänta sig i reklamväg denna gång då?

- Vi har faktiskt gjort påskö-gubbar målade med Bowie-blixtar, som ska gå från Odenplan till Sveavägen. Vi gillar att vara okonventionella.

I pjäsen reser huvudpersonen till Påskön, känt för sina stora stenstatyer. Vad syftet med de gigantiska statyerna i form av huvuden var är inte helt känt men det finns många teorier om deras existens. När de underliga huvudfotingarna intar stan är de dock ett faktum att det är för att locka folk till teater Pero.

Vem ska gå och se ”Rock'n'roll Suicide”?

- Jag tror faktiskt att den funkar för vem som helst – rockmusik har ingen åldersgräns. Jag började lyssna på rock i yngre tonåren och många av rockstjärnorna är ju runt 60 nu och har fans i samma ålder. Det är en bred kategori, säger Leo och tippar att publiken kommer bestå av folk i 15-70-årsåldern.

- Det känns som att vi har en succé på gång. Det är i alla fall det bästa jag har skrivit.

Sofia Lundgren

Allt om Stockholm

2009-01-13

Rock'n'roll Suicide