”Efter valet vill jag bli justitieminister”

Göran Hägglund om det krympande stödet, skolan, tiggeriet och sjukvården

Göran Hägglund firar tio år som parti­ledare för Kristdemokraterna.

I sju år har han dessutom basat som socialminister.

Efter valet vill han bli justitieminister.

– Det första jag skulle ta tag i är barn och unga som hamnar i kriminella sammanhang. Vi behöver bli bättre på att arbeta förebyggande med dem.

LÄS HELA INTERVJUN MED PARTILEDAREN: Göran Hägglund om hur han vill förändra sjukvården

Göran Hägglund är känd som regeringens lustigkurre och som en riktig HV71-fantast. För Aftonbladet berättar han att han somnar så fort han lägger huvudet på kudden – trots krympande väljarstöd och rapporter om att svensk sjukvård står sig allt sämre internationellt.

I den senaste SCB-mätningen fick KD 4,1 procent, men i de flesta mätningar efter valet 2010 har ni legat under 4 procent. Varför?

– Det är många politiska partier som tävlar om utrymmet. I mellanvalsperioder så är det ofta så att de större partierna gynnas på de mindres bekostnad. Men det där brukar ändras under valår. Vi har sett en uppåtgående trend nu efter hårt arbete i partiet med att utveckla ny politik.

Du låter inte speciellt nervös, du låter hoppfull?

– Jag är väldigt hoppfull och jag ser väldigt goda möjligheter för Kristdemokraterna under valåret. Vi vet ju genom mätningar att vi har ett långt större stöd för vår faktiska politik än vad vi lyckas få i väljarundersökningar.

De utländska tiggarna på gatorna har blivit fler de senaste åren. Vad vill ni göra åt det?

– Ska man se det i ett större sammanhang så är det att vi vill se en förbättring i de länder som utländska tiggare kommer ifrån. Det finns skäl till att människor tar sig till vårt land. De lever bättre här än där, även om det är under förnedrande omständigheter här med. Jag tycker inte att det känns bra. Är de EU-medborgare så har de vissa rättigheter, och vi har vissa skyldigheter mot dem. Och det ska vi naturligtvis leva upp till, människor ska inte svälta i Sverige.

Den senaste PISA-undersökningen visade på katastrofresultat för svenska elever. Din fru Karin är lärare. Hur pratade ni efter att undersökningen kommit?

– Hon berättade att på den skola där hon arbetar, som är en högstadieskola, så blev det förstämning och mycket diskussioner mellan lärarna. Men också att man kanske inte var så förvånade över resultatet. Skolan är en del av samhället i stort. Vi ser en utveckling där mängder av saker påverkar skolan som arbetsplats för våra barn.

Utbildningsminister Jan Björklund säger att betyg i lägre åldrar skulle kunna öka svenska elevers kunskap. Ni tycker olika i Alliansen. Nu har vi betyg från sjätte klass, ni har sagt att ni vill vänta med att sänka. ­Varför då?

– Det finns få verksamheter som har utsatts för så mycket omvandling som skolan under de senaste åren. Det är svårt att vara lärare och tempot är högt. Vi har sänkt från åttan och jag är inte främmande för att gå vidare. Men det måste i så fall ske med en hygglig framförhållning så att skolan får en möjlighet att ställa om till en ny situation.

Vi har ett EU-val i vår, ni vill arbeta för en mer EU-skeptisk linje. Konkret, vad menar ni med det?

– I bland har det varit så att vi som är positiva sen början säger ja till nästan allting som kommer från Bryssel. Och de som varit emot säger nej till allt som kommer därifrån. Vi måste få en mer nyanserad diskussion. Jag är lite bekymrad över en del idéer och förslag som kommer från ledarhåll som talar om mer av centralisering och mer av gemensam ekonomisk politik. Det är jag skeptisk till.

Hur ska ni se till att det blir så?

– Det handlar om vilka människor vi skickar till EU-parlamentet. Hur vi som ministrar agerar när vi möter våra kolleger i ministerråddssammanträden. Vi kristdemokrater kommer att vara vakthundar mot onödigt klåfingrighet och ­vara tydliga med att det som tillhör nationalstaten ska ligga där. Och det som enskilda länder inte klarar av, det kan vara på EU-nivå.

Du är socialminister sedan sju år. I rapporten Euro Health Consumer Index, en jämförelse av sjukvården i 35 europeiska länder, så har Sverige på ett år tappat fem placeringar. Vi är nummer 11 nu, som sämsta land i Norden?

– En slutsats i rapporten är att Sverige inte har blivit sämre, utan bättre, men att andra har utvecklats ännu snabbare. Den kan också ställas mot andra undersökningar som ger en positiv bild av den svenska sjukvården. Men finns skäl att fundera över vad de säger. En av de saker de tar upp är att landstingen ibland är ovilliga att genomföra reformer som är viktiga för att sjukvården ska kunna bli ännu bättre. Och här delar jag den uppfattningen att det är svårt och kommer att bli allt svårare för vården med den organisation vi har. Sverige har 21 olika landsting, som jag tror i det långa loppet kommer ha svårt att ställa upp på de krav som vi med rätta ställer på vården.

Vill du avskaffa landstingen, du har varit inne på det?

– Vår partistyrelse har nu ställt sig bakom, på mitt förslag, en idé om att vi bör tillsätta en statlig utredning, som ger sig på organisationen och tittar på hur vi kan bli ännu bättre på det här området.

Inom barn och ungdomspsykiatrin så saknas slutenvårdsplatser helt i sju landsting. 2011 saknade fem landsting platser för barn. Då sa du att det var oacceptabelt. Hur kan det komma sig att det saknas fler nu?

– Med slutenvårdsplatserna för barn så har vi problem. Ibland är det så att unga klumpas ihop med äldre och personer med en helt annan problembild. Och här har landstingen ett enormt stort ansvar för att varje unge får den vård som är på deras nivå och möter deras behov. Det här är en lucka, ett problem som vi inte kunnat hitta en metod för – hur vi från statligt håll ska kunna sätta ett bättre tryck på landstingen.

Det finns en generell debatt om att Sverige har för få vårdplatser. Du har prioriterat väntetider, med kömiljarden, framför vårdplatser. Varför har du inte satsat på en vårdplatsmiljard?

– Vi skulle kunna ha ersättningssystem på varje område, men det har vi inte. Vi har fokus på områden där vi ser uppenbara brister och där vi har problem som är någorlunda jämt spridda över landet. Och där vi vill ha fokus på förändring, kortare väntetider, bättre omhändertagande av äldre och multisjuka, bättre för unga inom psykiatrin. Där har vi gjort kraftsamlingar, men vi kan inte göra allt på varje område.

Du har länge haft två krävande jobb, vad har du fått offra?

– Jag lägger ner all vaken tid under veckorna. Få helger är helt skonade från arbete. Det är en uppoffring, inte minst för familjen. Min fru, och barnen som nu är stora. Men det ger så fantastiskt mycket, och det är ju fritt att vara här, var det inte var värt mödan så är det bara att gå ut.

Har du någon gång tvivlat på om det är värt det?

– Nej.

Det är ett säkert svar?

– Ja, det handlar om att man bottnar i en motivation. Om att de värderingar man står för kan vrida samhället i rätt riktning.

I morgon: Fredrik Reinfeldt (M)

”Frun är min bästa vän”

helskärm

Vem är din bästa vän?

– Min fru.

När är du som lyckligast?

– På vårkanten när ljuset och värmen kommer tillbaka och man kan lägga av sig rocken och gå lite lättare klädd och se fram ett sommarhalvår. Man får ta fram sin cykel.

Vad gjorde dig riktigt arg senast?

– När en person med en högre position tryckte till en medarbetare. Jag tyckte inte att det var acceptabelt. Den som har en position har också ett ansvar­ att använda den på ett sätt som är schysst.

Hur hanterar du stress?

– Det är inget stort problem för mig. Mina två främsta talanger som partiledare är att jag sover väldigt gott och att jag har väldigt lätt för att koppla av. Jag har en hygglig distans till det som jag håller på med. Även om man jobbar med väldigt viktiga saker så tror jag att det är en fördel att man också kan koppla av.

Hur ser du på ditt liv som pensionär?

– Ljust, varmt och vackert. (skratt) Det där har jag nog inte tänkt riktigt på än. Jag kommer ha någon typ av engagemang i någon organisation. Jag tror att jag kommer ägna mig åt att vara i naturen och jag kommer nog bli lite inåtvänd men också hitta sätt att kanalisera mitt engagemang för att hjälpa andra.

Det här är Göran

Namn: Göran Hägglund.

Ålder: 54.

Bor: Villa i Jönköping, övernattningslägenhet i Stockholm.

Familj: Gift, två vuxna söner.

Inkomst: 133 000 kr i månaden.

Så gick det i de senaste valen

helskärm

2002: 9,1 %

2006: 6,59 %

2010: 5,6 %