F-kassan gör de sjuka mer sjuka
En ny sjukdom har upptäckts.
Den heter Försäkringskasseutlöst depression.
Den drabbar främst cancersjuka som mot sin vilja ska tillbaks till jobbet.
Många cancerpatienter hamnar i en livskris. Även om sjukdomen inte är dödlig så är behandlingen oftast mycket krävande.
Att i det läget få ett brev från Försäkringskassan om att man ska tillbaka till jobbet kan utlösa en depression.
Det kallar psykiatrikern Monica König på Södersjukhuset i Stockholm för Försäkringskasseutlöst depression. Hon får flera gånger i veckan patienter som lider av det sjukdomstillståndet remitterade till sig. De mår dåligt av Försäkringskassans behandling.
Sjukförsäkringen har ändrats 545 gånger sedan 1991, 215 gånger de senaste tio åren och 330 decenniet innan.
Det är alltså begripligt om kassans personal inte alltid hänger med i svängarna och att det ibland blir lite fel.
Det är en förklaring. Men absolut ingen ursäkt. Försäkringskassans främsta uppgift är inte, även om man ibland kan få den uppfattningen, att trakassera sina klienter. De ska hjälpa dem.
Att Försäkringskassan gör redan sjuka människor ännu sjukare är helt bisarrt. Det borde inte tolereras.
Om kassan på grund av överaktiva politiker inte kan utföra sina arbetsuppgifter måste ledningen säga ifrån. Högt, ljudligt och kanske till och med flera gånger.
Gör de inte det är Försäkringskassan snett ute. Både som arbetsgivare och som leverantör av försäkringstjänster till svenska folket.
Men sjukförsäkringen – och andra ersättningar som administreras av Försäkringskassan – är inte slutändrade.
Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) är redan igång med en översyn av reglerna som gör att människor hamnar mellan stolarna. I går aviserade han nya förändringar, bland annat av förtidspensionerna för unga.
Kan man samtidigt införa en rimlighetsparagraf? Som tillåter kassans personal att inte fatta uppenbart orimliga beslut.
I så fall kan den Försäkringskasseutlösta depressionen gå samma väg som en del andra sjukdomar, exempelvis tbc och vissa barnsjukdomar. Nämligen att praktiskt taget försvinna från den svenska behandlingskartan.
Det vore en välgärning. Vad säger du, Kristersson?