Alla springer - få tänker efter vart de är på väg
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-11-14
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det var inte förnuftet som fick väninnan att ta sig samman. Nej, efter en period med stenhårt arbete och en kalender fullbokad med parmiddagar och andra sociala aktiviteter var det kroppen som sa ifrån. En morgon var hon så sjuk att hon inte tog sig upp ur sängen. Fast det var inte feber, inte influensa eller förkylning utan ren och skär utmattning.
I det läget gjorde hon något storartat. I stället för att ta några värktabletter och kämpa vidare ringde hon återbud till kvällens middagsgäster och maken fick försvinna ut med barnen. Väninnan lyssnade på sin kropp och stannade i sängen. Numera har hon rensat kalendern och bokar in tid då hon inte gör någonting.
- Allt är förändrat, plötsligt är livet roligt, sa hon och såg oförskämt pigg ut.
Att ta sig tid för sig själv är en gammal klyscha, något att längta efter men som sällan hinns med eftersom det inte är produktivt och nyttigt. Att göra saker är status, att sitta och glo anses värdelöst. (Tills den dag hjärtinfarkten/psykbrytet/utbrändheten är ett faktum). Allt och alla ska förändras och förbättras hela tiden á la Fab 5, Extreme makeover och alla inredningsprogram.
Lyckad är lika med någon som ränner runt som en förgiftad råtta och bakar med ena handen och skriver doktorsavhandlingar med den andra.
Fel, fel, fel och ren idioti.
I höst kom två nödvändiga böcker om stress och livskvalité skrivna av två psykoterapeuter, Åsa Nilsonne och Anna Kåver.
Båda böckerna har lånat drag av zenbuddism. Att ta sig tid att känna efter, och sluta kriga utan i stället ta två steg tillbaka och betrakta skeende utifrån och acceptera läget och ens känslor precis som de är. Det är faktiskt okej att vara nervös bland folk eller att må dåligt ibland. Man kan inte alltid fly undan.
Bättre att vara medveten i nuet och inte ständigt tänka på i morgon eller i går. Låter enkelt, eller hur? Ha, ha, ha. Försök själv så får ni se hur det är. Fast böckerna är fyllda med praktiska övningar som får en att ändra sitt beteendemönster men någon snabbfrälsning är det inte.
Högre, längre, bättre, mer. Alla springer, få tänker efter vart de är på väg. Inte undra på att böckerna är slutsålda. För i en värld där spattigheten slår nya rekord så är det knappast konstigt att folk börjar tröttna och söker något annat. Vem är mest lyckad egentligen, en sönderstressad karriärist eller någon som gått till botten med sig själv och funnit frid? Vem är mest människa?
Tack och lov att lugn börjar bli trendigt.
Buddha rules!