Låt inte humorn dö med nya regeringen
Att humorsverige krisar efter gårdagens regeringsförklaring är inte så konstigt.
Under Alliansens tid har ju den politiska satiren exploderat. Vi har blivit överösta med Liv Strömquist-serier, vänster-podcasts, virala ledsen-hund-bilder på Reinfeldt och ironiska twitterdrev mot burdusa Gävlemoderater.
Jag tycker i och för sig att det redan finns skämt att plocka på den nya Löfven-regeringen – till exempel kring den nya posten Framtidsminister, som jag hoppas kommer verka för billigare rymdresor i jordens omloppsbana, stärka svensk hologramindustri samt införa sådan där ögonscanning till datorer som används i Star Trek.
Men i övrigt verkar det som om vi går mot tråkigare tider.
I går skällde till exempel komikern Magnus Betnér, som själv ofta svingat skojigt mot makthavare, ut alla som hade roligt åt att vår nya kulturminister en gång var med i Disneyklubben. ”KÄFTEN! Bara KÄFTEN!” twittrade Betnér ilsket, när bilder på Alice Bah Kuhnke i Musse Pigg-öron började spridas i sociala medier.
”Snälla, kan vi slippa rubriker som reducerar Alice Bah Kuhnke till ’Disneyklubben-stjärnan’? Hon har gjort rätt mycket annat sen dess”, skrev DN:s chefredaktör Peter Wolodarski präktigt.
Jag hade i och för sig tyckt att det var snäppet roligare om kulturministern hade varit med i dekadenta barnprogram som ”100 kilo godis” eller spelat Lillstrumpa.
Men ska det verkligen vara tabu att skoja om våra nya ministrars förflutna? I så fall har vi fyra långa humorlösa år att se fram mot.
Därför hoppas jag att borgerliga satiriker tar krafttag nu, och ger oss samma sorts genomlysning av ungdomssynder, pinsamma tv-ögonblick och eventuella MUF-snedsteg hos exempelvis Sven-Erik Bucht, 59.
Vem, undrar ni kanske? Han är vår nya tillfälliga landsbygdsminister. Att de flesta inte vet så mycket om Sven-Erik beror på att medierna kastade sig över kvinnorna och invandrarna i den nya regeringen. Det var ju bara de som var ”skrällar” och orsaker till debatt och chock.
Det var kanske det lustigaste av alltsammans.
Vi har alltså en ny regering med ovanligt många kvinnor på de höga posterna, och med fler utrikesfödda än någonsin tidigare. En så kallad ”stjärnfamilj”.
Och ändå blev det tydligt i dag att normen i svensk politik fortfarande är en vit, medelålders man.