Mardrömmen
I dag börjar det.
Fredrik Reinfeldts hemska halvår.
I dag tar Sverige över som ordförande i EU fram till nyår. Det firas med stjärnspäckad fest på Skansen där regeringen, EU-kommissionen och kungaparet deltar.
Reinfeldt kallar själv tiden som EU:s ordförande för ”min tid i världspolitiken”. Det låter glamoröst men kan bli en rysare.
Kris direkt?
Om bara ett par veckor kan Reinfeldt få sin första EU-kris på halsen. EU:s ledare enades nyligen om att ge José Manuel Barroso nytt förtroende som EU-kommissionens ordförande. Men EU-parlamentet måste godkänna valet och för att inte tappa styrfart vill Reinfeldt att de röstar redan den 15 juli.
Om det blir så vet ingen. Parlamentet vet att utnyttja den makt det har och nu är det många, både omvalda och nyvalda, ledamöter som vill visa var skåpet ska stå. Barroso är visserligen ende kandidaten men genom att skjuta upp valet kan parlamentet hälla sand i maskineriet.
Svåra frågor
Men det kan bli värre. Här är ett axplock av de svåra frågor som statminister Fredrik Reinfeldt (M) tvingas hantera under hösten:
Ekonomiska krisen
Här gäller det för Reinfeldt att ha dubbla fokus. Den pågående krisen ska hanteras både här hemma och på EU-nivå.
Många tror att botten är nådd men att stagnationen biter sig kvar åtminstone en bra bit in på nästa år. Men det kan också bli nya djupa fall. Vad som händer då är det ingen som vill tänka på.
Arbetslösheten
Också här tvingas Reinfeldt ha både ett nationellt och ett EU-perspektiv. Arbetslösheten ökar i hela EU men Sverige är särskilt drabbat.
Lissabon
Tre länder har fortfarande inte godkänt EU:s nya fördrag, allmänt kallat Lissabonfördraget. I Polen och Tjeckien har presidenterna inte skrivit under. På Irland röstade folket nej förra året.
I oktober väntas Irland rösta igen. Men blir det ja den här gången? Ingen vet.
Det här kan tyckas vara en petimeterfråga. Men i det legalistiska EU är det inte det. Det handlar om vem som sitter på viktiga poster, hur beslut ska fattas, vilken makt parlamentet har med mera.
Klimatet
Reinfeldt som blivit en riktig miljömupp (han använder själv uttrycket) har siktet inställt på ett historiskt klimatavtal i Köpenhamn i höst. I förhandlingarna spelar han en nyckelroll. Men vägen dit är lång.
För det första har EU krånglat till det för sig. Redan före decembermötet i Danmark ska EU:s 27 medlemsländer bli ense om hur notan för de minskade utsläppen ska fördelas mellan rikare och mindre välmående länder. Det blir en mardrömsförhandling.
För det andra har världsledarnas intresse för klimatet svalnat betänkligt. Nyligen var det en ödesfråga. Nu tycker många att det är mycket viktigare att bekämpa den ekonomiska krisen än att bli av med lite koldioxid.
De andra jepparna
I EU håller de stora länderna i taktpinnen. Men under Reinfeldts tid som ordförande kan två av dem försvinna. I Storbritannien slåss Gordon Brown för sin politiska överlevnad. Tyskland, EU:s största land, går till val i slutet av september. Blir det maktskifte ritas spelplanen snabbt om.
Det oväntade
Här kan den verkliga skräckupplevelsen finnas. För hur välplanerat ett ordförandeskap än är kan nya, oväntade kriser snabbt segla upp. Nya gasbråk med Ryssland, nya krig i närheten av EU:s gränser, terrorattacker – vad som helst kan hända.
Kort sagt. Fredrik Reinfeldt har ett riktigt tufft halvår framför sig.