Regeringen vill kunna utfärda undantagstillstånd

Regeringen kan i framtiden kunna ta över lagstiftningen från riksdagen i extrema situationer.

Regeringen är, på riksdagens bekostnad, på väg att få större makt.

En drastisk förändring av grundlagen sker utan ordentlig debatt.

Det finns en lucka i grundlagen.

Sverige har regler om hur nationen ska styras under krig, men inga motsvarande bestämmelser för allvarliga kriser under fredstid.

Så här kan vi inte ha det, anser en parlamentariskt sammansatt kommitté som föreslår att undantagstillstånd ska kunna utlysas.

Den goda nyheten är att utredningen har letts av den utomordentligt skicklige juristen Johan Hirschfeldt, som under arbetets gång med betydande sannolikhet lyckats sätta stopp för diverse politiska dumheter och önskemål.

Den dåliga nyheten är att förslaget innebär en maktförskjutning som, försiktigt uttryckt, är vansklig.

I extrema situationer ska nämligen regeringen kunna ta över lagstiftningen från riksdagen för att utfärda regler och bestämmelser.

Visst, de flesta begriper att nuvarande brister i grundlagen kan få allvarliga konsekvenser för landet.

Naturkatastrof eller cyberattack, staten kan behöva möta en hastigt uppdykande och farlig kris för att skydda land och folk.
 
Men det finns goda skäl till att samtliga demokratier i världen har en mer eller mindre välutvecklad maktdelning där olika instanser kontrollerar och balanserar varandra.

Enligt förslaget ska riksdagen lämna ifrån sig utformande av paragrafer till regeringen vid en ”allvarlig fredstida kris”.

Vad betyder det? Anmärkningsvärt nog finns inget svar på den frågan i utredningen. Vi kan endast spekulera och gissa.

Är koranbränningarna, som ledde till kraftiga fördömanden från den muslimska världen och hot mot Sverige, ett exempel?

Påskupploppen? Terrordådet på Drottninggatan? Flyktinghösten 2015?

Sant är att allt inom juridiken inte kan definieras in i minsta detalj. Den mänskliga fantasin sätter gränser för att vi på förhand ska kunna tänka ut alla scenarier som kan uppstå.

En allmänt hållen bestämmelse är nödvändig, men det är mycket oroväckande att vad som krävs för en framtida kris över huvud taget inte är preciserat.
 
Det sista som behövs i en mycket pressad situation är riksdagsledamöter som ska luta sig mot gummiparagrafer.

En av få fördelar med pandemin var att den utgjorde en nyttig påminnelse om att även någotsånär rimliga politiker kan drabbas av panik och fatta galna beslut.

Nu finns i och för sig vissa spärrar inbyggda i förslaget. Som exempelvis att riksdagen under ett undantagstillstånd så snart som möjligt ska granska och ta ställning till regeringens beslut.

Det ska också krävas tre fjärdedelars majoritet i riksdagen för att regeringen ska få dessa extraordinära befogenheter.

Förutom då i de fall då regeringen inte hinner vänta på ett sådant beslut utan själv ger sig makten över nästan all lagstiftning.
 
Ni hör hur det låter.

Förändringarnas vindar blåser i en nation som har klarat sig hyfsat i alla år utan en politisk möjlighet till undantagstillstånd.

Vem vet, kanske har vi i denna brist i själva verket förklaringen till att svenska politiker inte hoppade i samma galna tunnor som parlamentariker i vissa andra länder trillade ner i då covid-19 började sprida sig, med groteska frihetsinskränkningar som följd.

En möjlighet till undantagstillstånd innehåller risker.

Risk för missbruk. Risk för oavsiktliga konsekvenser för befolkningen och för enskilda. Risk för påverkan på skyddet av grundläggande fri- och rättigheter.

Inget av detta tycks dock bekomma riksdagspartierna nämnvärt. Endast Miljöpartiet har reserverat sig mot förslaget.

Och kommentariatet ägnar sig åt annat. Visserligen har den borgerliga tankesmedjan Timbro fördömligt belyst problemen i en rapport. Och en och annan morgontidning har gläfst.

I övrigt har det varit tyst.

Stora förändringar av styrelseskicket är på gång. Förändringar som möjligen är behövliga.
 
Men de bör inte ske utan debatt.

Följ ämnen i artikeln