Vi är inte avelsston i samhällets tjänst
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-10-08
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag mejlade med en man efter en av mina amningskrönikor. Han ansåg att jag gick de stora onda kommersiella företagens ärenden när jag klagade på amningsfascister som inte lämnar de icke ammande mammorna ifred.
Jag svarade att om jag hade ett par kossor hemma i lägenheten skulle jag mjölka dem men nu har jag inte det. Jag och många med mig som inte kan eller vill amma har inget annat val än att köpa produkterna som de stora onda företagen producerar.
Men kanske kan han glädjas i tider som denna, när Livsmedelsverket kommer med nya direktiv: rekommenderad helamning i sex månader i stället för fyra månader. Det vill säga, om man för en vecka sedan kunde få rådet på BVC att introducera smakportioner vid fyra månaders ålder kommer man denna vecka få höra att man ska vänta tills barnet är minst sex månader.
Tänk, jag tycker att det sista kvinnor behöver är fler/nya direktiv gällande amning. Varför kan det inte, i ett land som Sverige där det finns en fungerande mödra- och barnavård samt rent vatten (en förutsättning för att kunna ge bröstmjölksersättning), få vara upp till varje förälder, i synnerhet kvinnorna, att bestämma själva hur länge de vill amma.
Jag har passerat stadiet då jag kände mig som världens sämsta mamma för att amningen inte fungerade. Jag har passerat stadiet då jag bad om ursäkt. Jag nojjar inte längre över allergier som kan drabba min dotter. Jag nojjar inte längre över att hon skulle bli mer sjuk än andra barn, hittills har hon haft en förkylning på grund av att en liten kille snorade ner hennes napp, mina ammande kompisars barn har också varit förkylda.
Men jag har fått massor av mejl från er läsare sedan jag blev Aftonbladets egen (icke)amningsexpert och det är så många sorgliga historier om ledsna mammor som är oroliga att de förstör sina barn nu när de inte kan amma och från pappor som vill veta hur de ska få sina tjejer att sluta gråta över "Projekt: amning" som inte fungerar som det ska.
Vissa skriver också om uppenbara kränkningar de råkat ut för. En fick höra att "du är ingen riktig mamma ju" när hon inte kunde amma, i ett annat fall ville inte barnmorskorna släppa hem ett par från BB då de misstänkte att mamman inte ville amma, i ett tredje fall berättade en ammande mamma om hur det är att känna sig som en levande allemansrätt när en tant tar tag i hennes bröst i affären och säger "Här finns det väl mycket mjölk".
Vi är nog många tjejer som är trötta på att vara allmängods bara för att vi är mammor. Att alla kan tycka och säga vad de vill till en därför att man inte är en människa längre utan ett avelssto i samhällets tjänst.
Och framförallt är jag trött på feministiskt medvetna väninnor som klagar över att de aldrig får sova för att de bara ammar och ammar men aldrig skulle vilja sätta nappflaskan i handen på papporna och ge ersättning för det strider ju mot naturen.
Jag är trött på feminister som gärna diskuterar vart jämställdheten tar vägen i familjelivet men aldrig reflekterar över att amningen faktiskt har del i den ojämställdheten. Feminister som tror att det enda skälet till att män inte stannar hemma är att de tjänar bättre, inte att mamman ska amma i ett år.
Det enda som sker när Livsmedelsverket bestämmer sig för att gå ut med nya riktlinjer är dels att många mammor och pappor blir osäkra på vad som egentligen gäller och så följer de slaviskt rekommendationerna, dels att andra mammor och pappor får dåligt samvete för att de började med mat för tidigt.
Jag önskar att Livsmedelsverket hade gått ut med följande pressmeddelande istället: "I Sverige ska det vara upp till varje kvinna om och i så fall hur länge hon vill amma, utan yttre press från Livsmedelsverket eller BVC. Det ska vara varje barnmorskas och BB-föreståndares skyldighet att upplysa mammor som har problem med amningen att det finns fullvärdiga alternativ. Framförallt är det från och med nu förbjudet att bedriva amningsfascistisk verksamhet."Jag har passerat stadiet då jag kände mig som världens sämsta mamma för att amningen inte funkade