Ingenting kan rädda honom
ÖREBRO. Advokat Margareta Arvidsson, medelålders och rutinerad, kämpade i över en timme för att försöka mildra Niklas Eliassons straff.
Ett försök till våldtäkt var egentligen misshandel, en kniv mot ansiktet är alls inte att betrakta som hot och tårgasen i flickans ansikte inte mycket att orda om.
Men inget kan rädda mannen som åtalats för fler våldtäkter än någon annan i Sverige.
Rättegången mot Niklas Eliasson i Örebro avslutades i går som sig bör med juristernas slutpläderingar.
Det var den tolfte rättegångsdagen och dörrarna var öppna i några minuter medan åklagare Anna Maria Larsson läste upp den sextonde och sista åtalspunkten, innehav av en tårgastub.
Det var svalt i säkerhetssalen och rådman Per Grevesmühl förbjöd radion att spela in förhöret med den misstänkte.
Eliasson, klädd i jeans och ljusgrå munkjacka, trummade nervöst med fötterna i golvet och sa att han inte visste att det var värre att gå omkring med tårgas än med kniv, vad han nu kan tänkas ha menat med det.
Vad som sedan sades vet vi inte, för efter denna oväsentliga del av målet kördes journalisterna ut.
Av de korta partier av rättegången som varit offentliga och av åklagarnas stämningsansökan förstår vi att Eliasson och hans advokat på punkt efter punkt försöker mildra överfallen på de 15 kvinnorna.
Det handlar om ett försök till skademinimering som löper som en råd tråd genom hela brottsserien:
Han försökte inte alls våldta flickan han nästan lyckades slita byxorna av, han ville bara slå henne lite. Visserligen tryckte han upp en kniv i ansiktet på en av kvinnorna, men det var inte för att hota henne.
Och när han erkänner våldtäkt förnekar han rån, någon annan måste ha tagit hennes plånbok.
Så här håller misstänkta brottslingar alltid på och Eliasson är givetvis i sin fulla rätt att göra likadant.
Men någonting säger mig att ledamöterna i Örebro tingsrätt har tillräcklig inlevelseförmåga för att uppfatta en kniv mot kinden som just hotfullt.
Sanningen är att det inte finns någonting som kan rädda 24-åringen ur den här hopplösa situationen.
Skadeståndskravet från kvinnorna på 1,2 miljoner kronor är hans minsta problem.
Vad rör sig i Eliassons huvud när nu allt är sagt och gjort och han förs tillbaks till häktet
i avvaktan på dom?
Han har inte sett sina offer i ögonen en enda gång under rättegången, han tycker inte att han är värd det, berättade advokaten i en paus.
Eliasson har en konstaterad psykisk störning och ska troligen genomgå en rättspsykiatrisk undersökning innan domstolen bestämmer straff.
För 20 år sedan hade resultatet av denna tragedi troligen blivit vård, men sedan dess har politikerna dessvärre ändrat reglerna, våra anstalter vimlar av uppenbart sjuka människor och det skulle förvåna om fängelseförbud utfärdas.
Åklagaren krävde 14 års fängelse, fick vi veta när dagen var över.
Något som advokaten, möjligen en smula uppgivet, inte hade några invändningar mot.
Det här är maxstraffet för grova våldtäkter, för övrigt det straff Hagamannen fick.
De är ju någonstans jämförbara, Niklas Lindgren och Niklas Eliasson. Eliasson gav sig på fler kvinnor, men Lindgrens våld var grövre.
Få saker är så dumma som att försöka förutspå vad en domstol kommer fram till, men om inte rätten beslutar om vård så kommer domen att ligga väldigt nära hårdast tänkbara straff.
Det är, med tanke på omfattningen och brutaliteten i denna enastående serie sexbrott, ofrånkomligt.