Politiker, ge oss era drömmar
I kväll möter Fredrik Reinfeldt sin utmanare Mona Sahlin i ännu en duell.
Men den ska inte handla om kronor och ören, skatter eller bidrag.
Den ska handla om ideologi. Visioner.
Inte en dag för tidigt.
Bara en fjärdedel av väljarna röstar med plånboken. Mer än sex av tio anser att de tar ideologisk ställning, de väljer parti efter visioner.
En som fattat det är landstingsrådet Ilija Batljan (S) i Stockholm. I helgen kom han fram till två saker. Han skulle sluta prata skit om vad andra vill göra. Han skulle bara tala om sitt.
Dessutom skulle han prata ideologi. De enskilda förslagen skulle presenteras innanför en ideologisk ram.
För att göra nyorienteringen tydlig köpte Batljan en låda pepparkakor.
I ”världens snällaste valrörelse” skulle väljarna få chans att ta en kaka och bli lika snälla som han.
Funkar det? Självklart.
– Det har varit väldigt uppskattat. Både av medelålders och unga, säger han.
Några som däremot inte fattat det här är kampanjstrategerna som driver valrörelsen på riksplanet.
Hittills har ideologin, de grundläggande värderingarna, varit nästan helt frånvarande i debatten. Trots att den är så viktig för så många väljare.
Varför, kan man med fog fråga.
Det enkla svaret är att hjärnan regerar i den här valrörelsen. Inte hjärtat.
Det något mer komplicerade svaret är att de flesta partier driver sina kampanjer efter pr-principer. De struntar i ideologin, de säljer ett budskap.
Ett exempel är Moderaternas nya annonser med bilder på finansminister Anders Borg och hans hund. Texten till den förtroendeingivande bilden är utstuderad.
Enligt den är Moderaterna de nya Socialdemokraterna ”som står för ansvar, ordning och reda i statsfinanserna och inte ger sig i kampen för full sysselsättning”.
Briljant eller vansinnigt? Oavsett vilket är det kristallklart att annonsen är resultatet av långvarig hjärngympa. Inte ett bultande hjärta.
Men det som en gång i världen fick Anders Borg och praktiskt taget alla andra politiker att engagera sig politiskt var hjärtat. Det var drömmen om friheten – och hur man från olika ideologiska utgångspunkter ska åstadkomma den för det stora flertalet.
Alliansens Sverige ser inte ut som de rödgrönas. Men eftersom debatten främst rört sig om hur stora skattesänkningar som ålderspensionärerna ska få nästa år – 7,5 eller 10 miljarder – är det snarare likheterna som varit slående. Inte skillnaderna.
Vad leder bristen på ideologi i valdebatten till? Den blir andefattig. Det blir kronor och ören, betyg i årskurs sex eller sju och en halv miljard mer till idrotten.
Inget fel på det. Men väljarna vill gärna veta vad som är meningen med föreningen. Inte bara vad föreningen sysslar med.
Vi har alla behov av drömmar. Men i årets val tjuvhåller partierna på dem och koncentrerar sig på det enklast tänkbara; Reinfeldt eller Sahlin i Rosenbad.
Kvällens duell i TV 4 mellan statsministern och hans utmanare ska pågå i en kvart. I valrörelsens elfte timme får hjärnan maka lite på sig till förmån för hjärtat.