Givarna förolämpas
Weigl om SOS Barnbyars kampanj
SOS Barnbyars kampanj bygger på en galen uppfattning att vi inte längre bryr oss om utsatta barn. Att vår empati har slipats ned. Att vi behöver "provoceras" av bilder på sminkade ungar som låtsas sniffa lim och hosta blod.
Verklighetens barn räcker inte.
Påståendet är inte mitt. Det är SOS Barnbyar som twittrar klatschigt: "Räcker inte verklighetens barn? Nej, tyvärr inte."
Att dra in pengar är naturligtvis utmärkt och själva vitsen med SOS Barnbyar. Förra årets resultat: 303 miljoner kronor. I den vevan rekryterades en ny generaldirektör, Catharina Gehrke, tidigare marknadsdirektör på Trygg-Hansa. Från hemsidan: "Catharinas fokus har alltid varit ett engagerande ledarskap för att utveckla starka team och lönsamma affärer. "
Sedan gick något av Catharinas starka team vilse och förlorade kontakten med sitt så kallade varumärke. Barnbyarna är en 65 år gammal idé som visat sig fungera. Grundaren Hermann Gmainer i Österrike hade visionen om att ge alla barn en familj.
Det är vad givarna känt sympati med, att barn får växa upp med en styvmamma under familjeliknande omständigheter. Dessa givare har anledning att känna sig förolämpade nu.
De antas reagera känslomässigt på låtsasbarn, fotograferade av sina publicitetsintresserade mammor.
Givarna får veta att deras engagemang inte "räcker". Att summorna de skänker är för små?
Och vad räcker?
Jag är inte dum. Jag fattar att jag nu reagerar i enlighet med marknadsplanen.
Men givarna är inte dumma de heller. De vet när de utsätts för manipulationsförsök. Och att deras protester kan te sig småaktiga. Har de inte förstått syftet? Samma personer säger sedan de sårat någon: Har du ingen humor?
Men många med mig vet att påståendet "verklighetens barn räcker inte" är grundlöst. Det är just livs levande och verkliga barns berättelser som når fram.
Barn i Syrien som tjänstgör på sjukhusen eller samlar ammunition på gatorna. Barn i Rwanda som förlorade hela sin familj. Svenska barn som sett sin mamma mördas. Den osminkade sanningen.