Jag och min nyköpta polo gör debut
På väg mot min allra första bokmässa. SJ:s nätuppkoppling på X2000-tåget till Göteborg suger som vanligt. Detta ständiga misslyckande i ett av världens mest utvecklade IT-länder ger mig tid till att fundera:
Vad ska jag, en debutant i sammanhanget, egentligen förvänta mig av detta spektakel?
”Ta på dig sköna skor!”, sa en kollega förra veckan. Ok.
“Det är som Almedalen, men för kultureliten”, berättade en annan. Åh nej?
Allt verkar – som vanligt – vara gratis när branscheliten ska träffas. De som har råd behöver sällan betala. Det är först när läsarna, som redan bekostar hela showen, släpps in på lördagen som pengarna ska dras in.
Måste jag gilla rödvin? Är alla 100 år gamla? Om alla bibliotekarier är i Göteborg, vem öppnar biblioteken? Kommer jag gå vilse?
Jag googlar: ”Att tänka på inför bokmässan”. Det ger mig… ingenting alls. ”Det är varmt i mässhallen, drick mycket vatten”. Ok.
En Marcus Birro-text dyker upp. Det sups samt knullas för mycket, enligt nykteristen Birro. Och författarna är fascister av någon anledning. Han verkar ovanligt arg. Är det så illa eller fick han helt enkelt inte tillräckligt med uppmärksamhet förra året?
Årets tema på Bokmässan är Rumänien. Det känns passande med tanke på polisens registrering av romer i Sverige. En debattpanel ska diskutera frågan: ”Hur stoppar vi antiziganismen”? Gör inte som i Skåne och Rumänien. Eller Stockholm för den delen.
Jag ser framför mig hur författarkändisar som Jan Guillou, Camilla Läckberg, Jonas Gardell och Henning Mankell går omkring som levande gudar på Svenska Mässan. Det kommer tävlas i vem som tar i mest under soffintervjuerna, inbillar jag mig.
Även författaren Jimmie Åkesson är på plats. Hoppas han vågar ta frågor från publiken.
Störst uppmärksamhet får nog duon Johan Persson och Martin Schibbye. De ska prata om sin nya bok, ”438 dagar”, vid hela 24 (!) olika tillfällen.
Jag söker på Dawit Isaak på mässans hemsida. Hans namn dyker upp sex gånger i programmet. Dawits bok hade kunnat heta ”4386+ dagar”. Den hade jag velat läsa snart.
Själv hade jag sett fram emot att träffa norrmannen Karl Ove Knausgård. Hans tunga, fantastiska text om Anders Behring Breivik på ettårsdagen av terrordåden gjorde mig till ett fan. Sen inser jag att gubben ställt in. Nu står mitt hopp till Jonas Hassen Khemiri. Det är nu tio år sen han släppte ”Ett öga rött”. Mer Hassen Khemiri åt folket.
“Du MÅSTE köpa en polotröja”, säger en kompis. Jag förstår inte riktigt men köper ändå en svart polotröja.
”Missa inte torsdagen på Park Avenue Hotell!”, menar alla jag pratat med.
Det är visst då man får bevittna författar- och journalisteliten käka räkmackor, supa sig Göteborgskalasfulla och allmänt bete sig.
Can’t wait.